Absurt, fru Grahn-Laasonen!

Nu har regeringen ställt till det igen!

Vid det här laget borde det te sig föga överraskande att SSS-regeringen ställer till med små skandaler var och varannan vecka. Det har inte ens gått ett helt kalenderår sedan regeringen tillsattes och redan har de lyckats vända största delen av den finska befolkningen mot sig.

Och av någon oförståelig anledning tycker Trippelässet om att trakassera oss unga studerande – landets framtid.

Hösten 2015 kom regeringen med ett förslag om att slopa studiestödet för dem som byter studielinje mitt under sina studier. Efter högljudda protester backade dock regeringen (ett under har skett!) och inget beslut fattades i frågan. Däremot har utbildningen som helhet drabbats av stora besparingar och inget tyder på att regeringen skulle sluta spara på kunskapens bekostnad i framtiden.

Idag kom undervisnings- och kulturministeriet med ett nytt förslag om besparingar. Ett verkligen absurt förslag, om du frågar mig.

Enligt förslaget ska studiestödet sänkas från dagens 360 euro till 250 euro, en nivå som motsvarar studerande på det andra stadiet. Dessutom ska antalet stödmånader sänkas från 60 till 54 och det krävda antalet studiepoäng per månad ökas med en poäng. Bostadstillägget skall förbli på sin nuvarande nivå, medan studielånets storlek skall stiga. Däremot kommer kompensationen för dem som blivit klara i förtid sänkas från 40 % till 30 %.

Frågan jag ställer nu är följande: har utbildnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen en minsta aning om vad hon föreslår? Studiestödet är den viktigaste inkomstkällan för flera studerande (tyvärr), eftersom flera av oss inte kan arbeta speciellt mycket vid sidan om studierna. Hela systemet är redan ett ko0mplicert nätverk av paradoxer:

Regeringen vill att vi ska studera snabbare för att komma in i arbetslivet så snabbt som möjligt. De vill också att vi ska arbeta mera för att generera mera inkomster till staten. Samtidigt är det omöjligt för oss att arbeta mera och samtidigt studera snabbare på grund av dagens system med restriktioner för hur mycket man får förtjäna om man vill klyfta studiestöd. Och börjar vi arbeta mera förlängs dessutom vår studietid.

Om denna reform blir verklighet betyder det att magisterstuderande blir tvungna att bli färdiga ÄNNU snabbare. Antalet stödmånader har redan sänkts en gång, hur mycket mera kan det sänkas?

Jag tycker fortfarande att vi mycket väl kunde minska på studiestödet, eller till och med slopa det helt, om studeranden i gengäld får jobba så mycket de vill. Detta skulle visserligen förlänga studietiden, men det skulle antagligen också incentivera flera studerande att jobba vid sidan om studierna, vilket skulle medföra ökade inkomster för samhället. Vore inte detta en bättre lösning än att göra det ännu tuffare och stressigare för studerande än det redan är?

Studiestödet är inte en stor inkomst och väldigt få studerande kan påstå sig leva flott. Och jag tror inte vi kräver det heller. Det enda vi vill är att kunna leva någorlunda normalt och studera i en takt som gör oss experter inom just det område vi studerar. Framtidens Finland kan inte fungera på halvprofessionella ämbetsmän. Vi måste hålla fast vid den höga nivån av studier som vi kunnat stoltsera med hittills.

Absurda förslag som denna kommer bara att hämma all utveckling och försvaga Finlands konkurrenskraft utåt. Det ser dåligt ut på papper, det ser dåligt ut i verkligheten och det ökar verkligen inte förtroendet för Trippelässet.

Kära fru Grahn-Laasonen: gör det rätta beslutet och lyssna på våra protester den 9.3. Fatta sedan det rätta beslutet och släng detta förslag i skräpkorgen. Ungefär 200 000 studerande runtom i landet kommer att hylla dig för det.

Jag tror dock att kampen redan är förlorad. Tyvärr.

Advertisements

Iakttagelser efter första studiemånaden

Idag har det gått en månad och två dagar sedan jag inledde studierna den där varma augustidagen, svettandes på stolen i auditoriet i ASA eftersom jag cyklat nästan fem kilometer i behaglig hetta. Och under den månaden har jag varit med om det ena och det tredje men också gjort några intressanta iakttagelser. Eftersom jag började blogga så här sent är det lättast att presentera iakttagelserna i kort format istället för att gå mera in på dem. Får väl skylla mig själv för det.

  • Att sikta på att komma på föreläsningen då den faktiskt börjar och inte då det står på läsordningen (dvs. femton minuter tidigare) är inte ett bra beslut om man vill komma i tid
  • För 2,60 € får man en otroligt bred och smaklig skollunch som får grundskolans lunch att verka ännu sämre än den redan är
  • Matköerna är minst fem kilometer långa
  • Studielivet koncentreras till tiden mellan måndag och torsdag, men under veckosluten är det dött som bara den
  • Man behöver inte delta i alla evenemang som ordnas, men man gör det bara för principens (och alkoholens) skull
  • Efter en händelserik vecka märker man på söndag kväll att man inte just har haft tid för studier
  • Österbotten är nästan suspekt underrepresenterat bland samhällsvetarna i år. Det samma kan inte sägas om Sibbo
  • Att försöka leva enbart på studiestödet är en utopi
  • Det är möjligt (men kanske otroligt idiotiskt) att spendera 60 € på gulisakademin och halarmärken
  • Man kan vara otroligt pigg efter att ha sovit bara 3,5 timmar
  • Antingen hatar ÅA naturvetare, eller så försöker de dölja nåt för oss andra, eftersom Biocity står utanför campusområdet
  • Klubblokaler
  • En studerande från NN är tydligen välkommen att gå både på NN:s intagning och på Öffens intagning
  • Att ha gulisintagning och sitz under samma kväll känns som en mindre bra idé dagen efter
  • The Monkey är en farlig plats för plånboken

Det finns naturligtvis andra punkter men jag är dödstrött och dessutom kan jag ju inte spoila allt i förväg, eller hur? 😉