Blandade känslor

Jag behöver knappast förklara vad som hänt.

De flesta är redan medvetna om det skedda, det tragiska, vidriga och avskyvärda som inträffade denna eftermiddag i Stockholms hjärta.

Trots att ett terrordåd av just det slaget inte kom som en överraskning, utan tvärtom var till och med smått väntat, så känns den ändå skrämmande och otrevlig.

Att något sådant verkligen kunde hända mitt på ljusa dagen i ett fredligt land som Sverige och dessutom så nära oss själva.

Och sanningen är den att terrorhotet bara kommer närmare. En dryga vecka sedan exploderade det i tunnelbanan i St. Petersburg. Och nu hände detta i Stockholm. Då uppstår såklart frågan: när kommer något att ske i Finland. Är Helsingfors eller Åbo eller Tammerfors säkra städer att vistas i numera?

Och trots att jag känner mig så arg och besviken över att återigen bli tvungen att läsa rubrik efter rubrik om bilar som kör in i folkmassor och oskyldiga människor som förlorar livet är det inget jämfört med hur trött jag blir.

Trött på att återigen läsa mediernas överdrivna och ensidiga rapportering i minst en vecka framåt.

Trött att återigen se bekanta på Facebook skriva sorgliga meddelanden och uttrycka sin sorg – även om de inte gjorde samma sak tidigare i veckan, då Syrien använde olagliga kemiska vapen på oskyldiga människor och USA svarade med att beskjuta landet med missiler. Även om terror och skräck även spred sig i St Petersburg för en dryga vecka sedan i väldigt liknande former.

Ett terrordåd är ett terrordåd oberoende av om det sker i Stockholm, Nice, Paris, Syrien eller någon annanstans. Det är alltid fråga om människoliv som slocknar, om anhöriga som förlorar sina närmaste, om hjärntvättade personer som på felaktiga grunder sprider skräck bland den vanliga befolkningen.

Och ändå är det bara Paris och Stockholm och övriga västländer som lyfts fram.

Jag säger inte att vi ska gråta och sörja alla människoliv som går förlorade – då skulle vi vara ledsna hela tiden. Men det känns obehagligt, till och med falskt, att man vägra se den terror och de hemskheter som händer i länder som styrs av tyranner och där demokratin inte blomstrar. Men även de är människor som har känslor och något att förlora och även de har rätt att få bli sedda och hörda av den övriga världen.

Men de finns ju så långt borta, i en annan värld och en annan kultur, där krig och terror hör till vardagen. Visst, men det gör väl inte terrordåden och attackerna mera acceptabla eller mindre förskräckliga? Det är sant att man knappt blir överraskad längre då man läser en notis om att en bomb exploderat på ett torg i en stad i Syrien. Men det samma har börjat gälla oss här i väst i allt högre grad.

Jag är inte överraskad längre. Jag förväntar mig fler attacker. De kommer inte att avta genom att vi är rädda och ledsna och hur mycket vi än fördömer dem. Och just därför har jag allt svårare att bli ledsen för dem – de håller ju på att bli lika mycket vardag som väderleksrapporten.

Men visst är jag ledsen och förskräckt – men framför allt arg och besviken. Vi är endast små spelpjäser i ett spel som vi styr över och som vi nästan omöjligtvis kan vinna. Vi kan inte göra något annat än att sörja och prata och skriva om det som skett – men det ändrar inte på verkligheten och det förhindrar inte framtida terrordåd från att förverkligas.

Vi lever i en mörk tid där inget är självklart längre.

Ikväll är mina tankar hos de drabbade och deras anhöriga i Stockholm, imorgon kanske någon annanstans. Ta hand om varandra och låt inte rädslan ta över era själar! Var modiga och håll om varandra – för tillsammans är ni starka!

Advertisements

USA är dagens DDR

Det fanns en tid då Tyskland var delat i två delar. Västtyskland, även känt som BRD, njöt av sin tillvaro under västvärldens vingar, medan Östtyskland, eller DDR i folkmun, styrdes av den kommunistiska ordningen som rådde i Östeuropa efter andra världskriget. Nuförtiden tittar vi tillbaka på DDR och konstaterar smått förskräckt att medborgarnas vardag i det Sovjetstyrda landet var allt annat än glamoröst. En sak som i synnerhet väckte mycket förargelse då (och gör det fortfarande) var den oavbrutna övervakningen av Östtysklands medborgare som Stasi höll på med. Man övervakade medborgarna utan några större orsaker och förhörde flera människor med jämna mellanrum om. På detta vis kunde samhällsordningen upprätthållas enligt makthavarnas önskemål och eventuella försök att störta den kommunistiska regimen kunde stoppas.

I dagens liberala och demokratiska värld, där vi starkt talar för åsikts-, yttrande-, förenings- och pressfrihet känns DDR:s storebrorssystem som något förargligt och gammalmodigt som inte skulle kunna fungera nuförtiden. Men ack och ve slår den tanken slint. En värld där vi verkligen får leva fullt fria från de makthavare som styr vår vardag är för tillfället ännu en utopi. Det finns nämligen åtminstone ett land som sysslar med så gott som samma aktivitet som DDR höll på med under kalla kriget – dock i ett annorlunda format.

Det var tack vare de avslöjanden som tidigare CIA-anställda Edward Snowden kungjorde 2013 som hela världen fick veta vad NSA (USA:s nationella säkerhetsmyndighet) håller på med. Enligt Snowden har NSA övervakat miljontals människors aktivitet på nätet både i USA och utanför landets egna gränser. Orsaken? Enligt NSA:s utsago att förebygga eventuella terrorattacker mot landets befolkning och infrastruktur. En synnerligen giltig orsak, eller hur?

Men det är här problemet ligger. NSA har med sin verksamhet kränkt en människorättslig grundtrygghet, att få fritt yttra sig på internet och i andra medier. Det finns ingen giltig orsak att övervaka alldeles vanliga och oskyldiga individer på något sätt. Att övervaka personer man misstänker för terrorattacker eller andra brott är en annan sak men även då borde man först få tillåtelse av en domstol eller dylik myndighet. Att bara övervaka en vanlig medborgares privata aktiviteter är en kränkning av den personliga integriteten. Vi fick även veta att det inte bara var amerikanska medborgare som utsattes, utan även europeiska medborgare har blivit övervakade, däribland Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Storbritanniens säkerhetstjänst har också begått samma brott som NSA. 

Edward Snowden blev efterlyst i sitt hemland efter läckaget och tvingades fly till Ryssland, där han än idag vistas i tysthet. Europeiska myndigheter kunde inte lova att de inte skulle överlåta Snowden till USA:s säkerhetstjänst. I USA skulle Snowden antagligen dömas för statsförräderi och fängslas utan en rättvis rättegång. Att sprida information om statliga aktiviteter som bryter mot människorättsliga konventioner (och som USA till råga på allt ratificerat och bundit sig att följa) är inte ett brott. Det är i själva verket aldrig brottsligt att avslöja brott mot mänskliga rättigheter, inte ens fast det officiellt skulle vara olagligt att sprida nationella hemligheter. Edward Snowden offrade sitt liv och sin integritet för att låta omvärlden veta vad makthavarna gör med oss. Idag behandlas han som en farlig kriminal. 

Har du en iPhone? Då ska du vara synnerligen försiktig. Man kan inte ta ut batteriet ur en iPhone, vilket möjliggör olika typer av espionage via smarttelefonens funktioner även då den är avstängd. Det är fullt möjligt att avlyssna och lokalisera telefoner så länge batteriet ligger inne i apparaten. Det är på detta sätt amerikanska myndigheter kan, direkt eller indirekt, samarbeta med teknologi- och internetföretag för att övervaka människors aktivitet. Det är exempelvis inte speciellt svårt att få reda på vad en medelålders amerikansk man googlar på sin egen hemdator. Jag skulle även kunna slå vad om att NSA övervakar den muslimska befolkningen i USA bara på grund av att de kommer från Mellanöstern och kunde potentiellt vara terrorister. Men en terrorist är inte 300 miljoner personer!

USA kör alltså en väldigt liknande övervakningspolitik som DDR gjorde en gång i tiden – den är bara inte lika omfattande och har förflyttats till nätet, det vill säga dagens nya onlinesamhälle. USA är knappast heller det enda landet som håller på med detta. Ryssland övervakar helt säkert flera “misstänkta” individer, Kina är känt för att censurera internet kraftigt och det är mycket troligt att flera länder i EU också övervakar sina medborgare, eller har resurserna att göra det. 

Vi ska alltså inte gå omkring i samhället och tro att landets ledning, eller någon annan inflytelserik person någonstans, inte har en aning om vad vi gör online. Att övervaka en människas onlineaktivitet är förhållandevis enkelt nuförtiden och nationella myndigheter kan göra det i all hemlighet bara för att se om du är en farlig terrorist eller inte. Det kanske beror på att man vill upprätthålla säkerheten, men myndigheterna behöver väl trots det knappast veta vad du håller på med på fredagskvällarna ensam hemma? Politikerna ska sluta prata strunt och börja agera ärligt, istället för att komma med tomma svepskäl till allvarliga ärenden. 

Öppna ögonen och håll öronen skarpa. Storebror ser dig just nu och han vet vad du håller på med. Och råkar du göra något som storebror inte gillar kan du råka illa ut. Det kanske skulle vara dags att plocka fram din gamla Nokia 3310 igen. Eller övergå till brevduvan eller röksignaler. Men det är lättare sgat än gjort. Nätet är en del av vårt vardagsliv, och så är även storebror. Storebror ser dig. Storebror hör dig. Frukta honom.

Sovjetunionen har inte fallit

Sovjetunionen föll officiellt den 25.12.1991 och ersattes av Ryska federationen.

Eller det är vad historieböckerna säger. Men jag påstår att verkligheten är annorlunda.

Ryssland har sedan år 2000 letts så gott som enväldigt av president Vladimir Putin, med bara en kort paus 2008-2012, då landet leddes av Dmitrij Medvedev (dock fungerade Putin som premiärminister och hade en ansenlig mängd makt ändå). Putin innehar en stark position i landet och utåt målas han som en rättvis och karismatisk ledare – på samma sätt som man gjorde med Sovjetunionens ledare samt med till exempel Nordkoreas diktator än idag.

Ryssland har idag omfattande människorättsliga problem samt en så gott som icke-existerande yttrandefrihet.  Den politiska eliten håller resten av landet i ett järngrepp och et finns mycket få konkreta möjligheter att göra motstånd eller visa sitt missnöje. Enligt en relativt nykommen lag ska alla organisationer som deltar i någon sorts politisk verksamhet i Ryssland, och som finansieras delvis eller helt av aktörer utanför landets gränser, registrera sig som “utländska agenter”. Försöker landets ledning med denna lag svartmåla dessa organisationer samt försvåra deras verksamhet? Vill man i all tysthet trampa ner all möjlighet till demokratisk tävlan?

Inte nog med det. Sedermera har man i Ryssland debatterat om hur “utländska agenter kommer och förstör Ryssland” (notera det listiga användandet av begreppet “utländska agenter”). En ny lag stiftades, som gav regeringen i landet rätt att när som helst upplösa dylika organisationer enligt eget behag och utan någon speciell orsak. Och märk väl att det alltså uttryckligen är fråga om politiska organisationer. Vi talar om potentiella hot mot statsmakten. Och sådana ska ju såklart tystas ner. Det är ju inte en ny tanke i Ryssland, eller hur?

Yttrandefriheten i Ryssland är ett torrt skämt. Landet har infört stränga lagar som kraftigt begränsar yttrandefriheten. Det är till exempel olagligt att sprida hemligstämplad information (vilket i och för sig är förståeligt), att ärekränka andra (likaså fullt förståeligt), att förolämpa Gud, att öppet tala om homosexualitet. Det är i synnerhet “homopropagandalagen” som väckt mest förargelse i västvärlden. Homosexuella par får till exempel inte hålla varandra i handen nära daghem, eftersom detta kan sprida “farliga, västerländska tankar” till barnen i daghemmet. Det är ju trots att Ryssland som har den rätta moralen, medan västvärlden bara består av vildar och ociviliserat folk. Om en ensam man hittas död i sin lägenhet är sannolikheten stor att han tillhör en sexuell minoritet som blivit rånad och brutalt mördad. Våldet mot homosexuella har ökat efter att lagen om att inte sprida homosexuell propaganda till barn och ungdomar trädde i kraft. Läget för LGBT-människor i Ryssland är alltså mycket allvarlig.

Ryssland är även på väg mot ett mera religiöst och nationalistiskt samhälle. Det är inte längre tillåtet att göra Gud eller kyrkan till åtlöje, eller att placera staten eller dess ledning i dålig dager. Dessutom kräver staten tillstånd om flera än en person vill demonsterar mot något och ledningen ger strategiskt nog tillstånd bara till sådana demonstrationer som de själv gillar och gynnas av. Demonstrationer som är positiva gentemot ledningen placeras kan placeras mitt i staden på en synlig plats, medan motståndarna placeras långt utanför centrum där man knappt märker dem. Journalister kan råka ut för en massa problem om de rapporterar om “felaktiga” saker. Så gott som all media kontrolleras av statsmakten och det är Putin och hans närmaste som avgör vad tidningarna ska rapportera om.

Den ryska grundlagen är till sin struktur och sitt innehåll nästan identisk med den forna sovjetiska grundlagen. De demokratiska aspekterna i den nya grundlagen är bara ett skenmanöver för att övertyga västvärlden om att republiken är rättfärdig och demokratisk. På papper är Ryssland en federal republik, men i verkligheten är den lång ifrån det. Och Putin är väl medveten om att västvärlden vet det. Men han vet också att inge i västvärlden vågar göra något, eftersom man är rädd för risken för att starta ett nytt världskrig.

Och det här är bara toppen av isberget. Det finns så mycket mer, saker vi inte har en aning om, saker som döljs från oss, saker som vi inte bryr oss om. Ryssland kör sitt eget race och bryr sig föga om vad alla andra säger. Det ger blanka fan i vad USA, EU eller FN säger. Precis som landet alltid har gjort. Även då det funnits under ett annat namn.

Sovjetunionen har inte fallit. Det finns kvar under ett nytt namn.