En otypisk finsk man

Klockan är sju på morgonen. Det är lördag, vilket man ser ganska tydligt i och med den utbredda tystnaden även i en större stad som Åbo. Jag har varit vaken redan i en halvtimme. Jag har som avsikt att ta bussen mot Helsingfors från busstationen och eftersom jag inte bor helt i centrum, är jag tvungen att först ta en Föli in till stan.

Jag kliver ut i den kyliga höstluften och kastar några snabba blickar omkring mig. Närområdet är tyst och stilla så när som på en ensam, obekant man som står vid busshållplatsen på andra sidan vägen.

Jag går över vägen och ställer mig ett par meter ifrån mannen, som en äkta finländare brukar göra, och inväntar min buss mot stan. Det är fyra minuter tills den ska vara här.

Plötsligt händer något oväntat: mannen vänder sig mot mig och pratar med mig! Av hans språkbruk att bedöma är han infödd finländare, vilket bara gör saken mer bisarr.

“God morgon”, säger han.

Jag svarar på samma sätt.

“Har du också just flyttat in?” frågar han och syftar på mitt höghus, som just håller på att befrias från en heltäckande renovering.

“Nej då, jag har bott här i över ett år”.

“Aha, nå jag är nyinflyttad. Bor på översta våningen”, säger mannen vänskapligt.

“Ja, det där mittersta huset renoveras just nu”, säger jag och pekar.

“Javisst. Jag tror att ett par andra nya också har flyttat in nyligen”, svarar mannen.

Och därmed är konversationen mellan mig och den lyckosten till man som fått en bostad i en av de nyrenoverade lägenheterna över.

Det är kanske inte så konstigt att prata med någon på en busshållplats klockan sju på en lördagsmorgon, men att denna någon är en medelålders finsk man känns lite konstigt.

Håller bilden om den tystlåtna och inåtvända finländaren att smulas sönder? Ändrar dagens samhälle, och de nya samhällsnormer som stadigt bildas, sakta men säkert på finländarnas karaktärsdrag?

Jag började tänka lite extra på frågan efter att ha läst en intressant bok (“The Good Citizen: How a younger generation is reshaping American politics”) om förändrade medborgerliga normer som orsak till varför den politiska aktiviteten ändrat karaktär i USA.

Det fick mig att fundera på huruvida Finland håller på att genomgå en dylik förändring. Vi lever i ett öppnare samhälle med bredare kontakter till den övriga världen. För att kunna leva i en sådan värld måste man kunna anpassa sig till den. Även Finland befinner sig i en brytningsfas, där globaliseringen och internationalismen når sitt yttersta läge. Och det tvingar oss att lämna våra trygga skal och öppna oss för den yttre verkligheten.

Jag kände mig, konstigt nog, lite glad efter att jag steg på bussen mot stan. Mannen var den första som sagt något till mig denna dag och även om han gjorde det oväntat, så var det en positiv överraskning. Finländarna får gärna bli lite mer sociala och utåtriktade, i synnerhet om vi vill klara oss i den tuffa tävlingen om internationella arbetsplatser.

Med denna lilla anekdot pratar jag mer än gärna politik över hela veckoslutet!

Advertisements

Jag blev så glad

Jag blev så glad då jag reste hem från min arbetsskolning den där onsdagskvällen och blev inbjuden att spendera min kväll och natt med just henne. Just då fanns det inget bättre. De därpå följande dagarna skulle det inte vara möjligt i samma utsträckning.

Jag blev så glad då jag steg in i bussen klockan fem på torsdag morgon, för att inleda en lång resa till en ny stad i ett nytt land. Och jag blev så glad att få göra det med just henne och med en hel hög underbara människor, nära vänner och personer som jag mer än gärna delar min tid med.

Jag blev så glad över att få mysa på bussen och göra den långa resan lite mer intressant. Jag blev så glad då jag fick se nya landskap, lära mig nytt om det nya landet och träffa nya människor. Jag blev så glad över att få sprida glädje, att få hjälpa. Och jag blev så glad över att inte behöva dölja något, utan bara låta saker vara precis som de är. Jag blev också glad över att se att prisnivån var så mycket lägre än i Finland och att vädret var perfekt under hela resan.

Jag blev så glad att få resa hem igen utan missöden och att få sova en lång och skön natt med just henne. Och sedan blev jag väldigt glad av att vakna därpå följande morgon och få en underbar frukost!

Jag blev så glad då jag återvände till Åbo i gassande hetta, med grönskande träd och åstranden fullpackad av folk. Och bättre blev det att få vandra runt i staden med sommarlistan spelandes i öronen. Och jag blev så glad då jag gick in i klädaffären och möttes av en energisk och munter personal som mer än gärna hjälpte mig fast jag inte skulle ha behövt det. Hur skulle jag annars ha vetat att det var mer lönsamt att köpa femton par sockor än fem par?

Javisst. Jag har blivit väldigt glad över många små saker på sistone. Och det är något jag tänker ta tillvara. Sommaren kommer, värmen kommer, glädjen kommer. Och jag omfamnar dem som en gammal vän.

Jag rekommenderar att du gör likadant. Man kan finna mycket glädje i de mest obetydliga sakerna.

DSCF5477

 

I Savolax hjärta

I skrivande stund sitter jag i en halvfull buss någonstans nära Jämsä på rutten mellan Kuopio och Åbo. Jag och sex andra teaterintresserade ungdomar från Åbo är på väg hem efter ett intressant och givande veckoslut i Savolax huvudstad. Den årliga SYTY-festivalen ordnas varje år på olika orter i Finland och är ett forum där studentteatrar från olika håll i landet samlas för att visa upp sina produktioner och njuta av amatörteater tillsammans med andra unga vuxna. Studentteatern i Åbo var den enda svenskspråkiga representanten på årets festival, dock representerades Åbo även av det mer välkända TYT (Turun Ylioppilasteatteri).

Trots att jag redan förra hösten sett TYT:s produktion Pahuus (baserad på Jan Guillous bok), och blivit mer än imponerad över den proffsiga nivån på produktionen, blev jag positivt överraskad över att se en så brokig skara väldigt högklassiga produktioner gjorda så gott som endast av unga amatörer. 

Den första pjäsen vi såg var Huorasatu av Porin Ylioppilasteatteri på fredag kväll. Det är en berättelse om en flicka som börjar sälja sig själv för att ha råd med att leva. Grekiska gudar blandar sig in i handlingen av någon anledning och fantasi och verklighet blandas ihop till en något stökig men intressant soppa. Det blev lite svårt att följa med efter en stund, eftersom bänkarna i Kulttuuriareen 44 är ytterst obekväma. 

Efter en sväng till Kuopio centrum (som på flera sätt liknar Åbo centrum och är stor, vacker och intressant) och en väldigt händelselös kväll på Ravintola Tähti, spenderade vi natten på hårda madrasser i klassrum 1B i Haapaniemen koulu. Jag hade ju saknat det här med att sova på hårda golv!

På lördag morgon var det dags för oss att beskåda TYT:s nya produktion Hellyys (även den baserad på ett svenskt verk, denna gång av Jonas Gardell). Efter en imponerande öppningsdans i takt med Bohemian Rhapsody började den gripande och rätt ut sagt hemska berättelsen om två pojkars kärlek till varandra, om föräldrars oförstånd och om sjukdom och död. Jag har aldrig gråtit under en pjäs förut, men nu strömmade tårarna ned som aldrig förr innan berättelsen ens hunnit sluta. Atmosfären i salen var förskräcklig och baserat på de ljud jag hörde runt omkring var jag inte den enda som torkade tårarna i mörkret. Gruppens allmänna sinnelag var inte speciellt högt efteråt. Pahuus och Hellyys hör nu till mina två favoritpjäser och väckte mitt intresse för att eventuellt bli medlem i TYT och ta del av deras produktioner. 

Sedan började förberedelserna för vår egen pjäs, som skulle ha pre-premiär på SYTY. Vi traskade genom halva staden för att nå platsen där vi skulle uppträda. Allting gick som smort, ungefär hälften av de 0,1 % av Kuopioboerna som talar svenska infann sig på plats (det vill säga sex personer) och efteråt gav en jury sina åsikter om vår produktion. Dessa tas mer eller mindre i bektande inför den officiella premiären på onsdagen. 

På kvällen hann vi ännu se Vilin Laulu av Lapin Ylioppilasteatteri. Den baserar sig på en dikt som en treårig pojke sjungit åt sin mamma och handlar om de problem ett barn i växande ålder brottas med och det tryck vi känner då vi måste följa en väg som andra människor ställer ut för oss. Den var magnifikt rolig och väldigt lättsam, dock var det lite svårt att faktiskt förstå vad allting handlade om.

Tyvärr hann vi inte se alla produktioner. Själv skulle jag ha varit intresserad av Villi Peto av Tampereen Ylioppilasteatteri, men tiden räckte inte till. 

Slutfesten hölls åter igen på Tähti, denna gång med lite mera liv och ett lokalt band som spelade irländsk folkpunk, heter Band of Shysters och är faktiskt rätt så bra. 

Och nu är vi på väg hem. Det känns som att vår produktion Aftonträff blivit ett färdigt paket under SYTY och att vi i arbetsgruppen blivit en riktig familj under veckoslutet. Visst väckte vi med svenskan uppmärksamhet mitt i finskans fotfäste Kuopio, men vi gjorde det med glädje och med energi. Det har varit roligt, det har varit givande och det har varit lärorikt. Och tröttsamt, som alltid. 

Nästa år styr vi förhoppningsvis kosan mot Björneborg med en ny intressant produktion! Men innan dess börjar slutspurten på årets pjäs, dock först efter att vi låtit den STÅ en tid. Haha, så roligt! 

Ett steg in i framtiden

I skrivande stund sitter jag på Eckerö Lines färja Finlandia någonstans på Finska viken mellan Tallinn och Helsingfors. Jag är på väg hem efter en studieresa till Estlands huvudstad tillsammans med 13 andra studerande inom området samhällsvetenskaper. Det känns otroligt i efterhand, men dessa två dagar har varit väldigt givande och faktiskt gett mig idéer om vad Finland kunde göra för att utveckla samhället. Om ingen beslutsfattare läser det här får jag väl själv jobba med det. Hjälpa Finland ta steget in i framtiden. 

Vi besökte Finlands ambassad i Tallinn (den med Fazer-väggar!), NENO:s (Network of Estonian Non-profit Organizations) huvudkvarter i Telliskivi samt e-Estonia Showroom i Ülemiste. Trots ambassadens intressanta historia (visste du att huset fungerat som internat, SS-huvudkvarter, bibliotekets arkiv och residens under sin historia?) vill jag fokusera på de två senare besöken. 

Telliskivi hör inte till de mest moderna delarna av Tallinn, men det gråa fabrikshuset (som på ett makalöst sätt omvandlats till en form av shoppingcenter) där NENO håller hus är ändå rätt så stiligt. Här får vi en djupgående presentstion över NENO:s verksamhet. Kort och koncist är det fråga om ett nätverk dit alla Estlands frivilligorganisationer hör. NENO:s uppgift är bland annat att upprätthålla och utveckla civilsamhället, uppfostra ungdomar i skolorna att bli “bra medborgare” och vara medborgarnas intressebevakare. 

Hela konceptet är imponerande och jag är överraskad över att vi inte har ett liknande system i Finland. Finland har hundratals frivillgorganisationer men det finns inget centralt nätverk inom vilket de kunde arbeta tillsmamans för samhällets bästa. Speciellt den uppfostrande delen låter intressant och den kunde vi ha nytta av även i Finland. Om du vill läsa mera om NENO, kan du gå in här.

Ülemiste är så gott som raka motsatsen till Telliskivi. Här finns supermoderna höghus och högteknologiskt kunnande överallt (tänk Tallinns Silicon Valley). Här bekantar vi oss med e-Estonias verksamhet. e-Estonia är kanske det bästa beviset på att Estland hunnit långt i utvecklingen på dryga tjugo år sedan sovjettiden. Vad organistaionen arbetar med är en utveckling av ICT-samhället och en vidare integrering av internet och informationsteknologi i människors vardag. Och den en timme långa presentationen visade precis hur långt Estland kommit. 

I Estland kan det mesta skötas elektroniskt. Vill du rösta i val? Du kan göra det på internet med ett mycket pålitligt system som visat sig vara populärt. Vill du sköta skattesaker? Det gör du enkelt elektroniskt och får dessutom skatteåterbäring inom fem dagar (det tar ett år i Finland). Läkare, polis och andra myndigheter fungerar elektroniskt. Du kan grunda ett företag på en halvtimme. Och allt funkar tack vare ett speciellt ID-kort eller mobilidentifiaktion samt två olika säkerhetskoder. Nyaste nytt är e-medborgarskapet, vilket ger utlänningar med ID-kort möjligheten att ta del av samma elektroniska tjänster som vanliga estniska medborgare! Jag skulle gärna berätta mera, men på grund av utrymmesbrist så rekommenderar jag att du besöker Showroom när du är i Tallinn. Alternativt kan du kolla in deras hemsidor här!

Finland, ta en titt på ditt södra grannland! Jag tror vi har en hel del att lära oss – Estland kunde bidra med konkreta modeller för hur man stärker civilsamhället och hur dagens informationssamhälle kunde förbättras. Det finns mycket som vi kunde göra bättre, och i Estland kan det finnas lösningar. Framtidens digitala samhälle till exempel – funkar det väl undelättar det livet märkbart. Man kommer att kunna rösta i val oberoende av omständigheterna. Skatter och betalningar kan skötas på ett par minuter. Byråkratin och krångligheterna blåser bort. 

Nu är det dags att låta lillasyster göra sitt. Och vi följer i fotspåren. Framtiden väntar på oss!