Mannen som (nästan) fällde regeringen

orposipi_etu_hg_120617_503_u01

OBS! Texten är skriven på kvällen den 12.6.2017, innan nyheterna om att 20 sannfinländare lämnar sin riksdagsgrupp hade landat. 

Sannolikt går jag till presidenten och ber om regeringens avgång

Dessa ord trodde jag aldrig statsminister Juha Sipilä skulle yttra mitt under en regeringsperiod. Och det trodde knappast någon annan heller. Flera har hoppats att den politiskt oerfarna företagsledaren som sedan 2015 ingått i en högerkonservativ regering med Samlingspartiet och Sannfinländarna i något skede skulle begära avsked. Men att det blev verklighet kom som en överraskning.

Men nu har det hänt. Finlands regering har fallit (nästan) för första gången sedan 1971.

Sedan Sannfinländarna under helgens partidag valde den invandringskritiske EU-motståndaren Jussi Halla-aho till Timo Soinis efterträdare på ordförandeposten blev det klart att partiets fortsatta plats i regeringen var hotat. När Halla-aho dessutom fick sällskap av sina närmaste anhängare på vice ordförandeposterna var regeringskrisen ett faktum. För Timo Soini tog det nästan tjugo år att lyfta Sannfinländarna till landets näst största parti och lotsa partiet in i regeringen. För Jussi Halla-aho tog det inte ens två dygn att forsla partiet tillbaka in i opposition.

Fast om man ska tro Sannfinländarnas nya vice ordförande Laura Huhtasaari, så är det inte Halla-aho som lämnat regeringen. I YLE:s A-studio den 12.6.2017 kommenterade en mycket upphetsad Huhtasaari, att det i själva verket är statsministern samt Samlingspartiets ordförande, finansminister Petteri Orpo, som gjort valet att avgå för att bli av med Sannfinländarna. Halla-aho har aldrig haft som avsikt att lämna regeringen och sade till och med efter att ha blivit vald att han och partiet står bakom regeringsprogrammet. Hans enda krav var att skärpa tagen inom invandringen, ett mål som står i programmet men som inte uppnåtts särskilt effektivt. Huhtasaari anser att Centerns och Samlingspartiets reaktioner betyder att varken Sipilä eller Orpo vill följa sitt eget regeringsprogram.

Ändå hävdar båda att det enda som (nästan) fällde regeringen var den drastiskt ändrade linjen inom det sannfinländska partiet. Rasister och EU-kritiker har ingen palts i Finlands regering.

Även om Sannfinländarnas partidag i Jyväskylä slutade i en total intern maktkupp inom partiledningen är väljarskaran och partiprogrammet fortfarande den samma. Skillnaden är att den nu tolkas av personer med andra preferenser och andra synpunkter på rådande omständigheter. Den tolkas av en man dömd för hets mot folkgrupp, en man som jämfört islam med pedofili och som för bara ett par dagar sedan sade att tvåspråkigheten saknar laglig grund i vårt land.

Det kan mycket väl vara att valet av Halla-aho till Sannfinländarnas partiordförande räddade det svenska språket hotade ställning i Finland. Eller så inte.

Men man ska inte ropa hej innan man är över bäcken. Såväl Kristdemokraterna som SFP har gått med på att förhandla om en regeringsposition, men endast om man förhandlar om ett nytt regeringsprogram. Vänsterförbundet, De Gröna samt SDP förhandlar endast efter ett nytt riksdagsval. Ett sådant är dock ganska osannolikt. Vi har ett (möjligtvis två) politiska val på kommande nästa år, och ett nytt val skulle försätta såväl den dalande Centern som dess hjärtesak landskaps- och sote-reformen i mycket dålig dager. Sipilä kommer därför att in i det sista finna en lösning bland den redan existerande riksdagen.

Det finns dem som tycker att regeringens fall är ett svagt drag av statsministern och att han i själva verket inte vågar stå över de radikala värderingar som Sannfinländarna står för. Vad som egentligen har diskuterats partierna emellan får vi andra aldrig veta med säkerhet, men skillnaderna måste ha varit så stora att trion inte kunde lita på varandra.

Det här är triumfens dag. Regeringen är i kris och faller (nästan). Juha Sipilä har gjort sitt bästa beslut som statsminister.

Jussi Halla-aho kommer att kunna stoltsera med att ha varit mannen som (nästan) fällt regeringen som sin första åtgärd som ny partiordförande. Oavsiktligt visserligen, men ändå. Samtidigt har han räddat hela landet. Tack, herr Halla-aho.

Kommer Sannfinländarna nu att bli ett mellanstort och högljutt oppositionsparti som på nytt börjar öka sitt väljarstöd? Eller går det som med Sverigedemokraterna i det västra grannlandet, där alla vägrar att samarbeta med Halla-ahos parti? Kommer partiet att splittras? Är populismens tid i Finland förbi?

Det vet vi inte med säkerhet ännu. VI inväntar med spänning hur de stundande regeringsförhandlingarna kommer att löpa och huruvida det kommer att komma ändringar till regeringsprogrammet. Och vi kommer att se ifall det verkligen är så att Finland endast klarade sig i två år och två veckor utan SFP i regeringen.

En sak är i alla fall säker: regeringen har (nästan) fallit och västmetron blir klar i höst. Detta är en bra dag!

Absurt, fru Grahn-Laasonen!

Nu har regeringen ställt till det igen!

Vid det här laget borde det te sig föga överraskande att SSS-regeringen ställer till med små skandaler var och varannan vecka. Det har inte ens gått ett helt kalenderår sedan regeringen tillsattes och redan har de lyckats vända största delen av den finska befolkningen mot sig.

Och av någon oförståelig anledning tycker Trippelässet om att trakassera oss unga studerande – landets framtid.

Hösten 2015 kom regeringen med ett förslag om att slopa studiestödet för dem som byter studielinje mitt under sina studier. Efter högljudda protester backade dock regeringen (ett under har skett!) och inget beslut fattades i frågan. Däremot har utbildningen som helhet drabbats av stora besparingar och inget tyder på att regeringen skulle sluta spara på kunskapens bekostnad i framtiden.

Idag kom undervisnings- och kulturministeriet med ett nytt förslag om besparingar. Ett verkligen absurt förslag, om du frågar mig.

Enligt förslaget ska studiestödet sänkas från dagens 360 euro till 250 euro, en nivå som motsvarar studerande på det andra stadiet. Dessutom ska antalet stödmånader sänkas från 60 till 54 och det krävda antalet studiepoäng per månad ökas med en poäng. Bostadstillägget skall förbli på sin nuvarande nivå, medan studielånets storlek skall stiga. Däremot kommer kompensationen för dem som blivit klara i förtid sänkas från 40 % till 30 %.

Frågan jag ställer nu är följande: har utbildnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen en minsta aning om vad hon föreslår? Studiestödet är den viktigaste inkomstkällan för flera studerande (tyvärr), eftersom flera av oss inte kan arbeta speciellt mycket vid sidan om studierna. Hela systemet är redan ett ko0mplicert nätverk av paradoxer:

Regeringen vill att vi ska studera snabbare för att komma in i arbetslivet så snabbt som möjligt. De vill också att vi ska arbeta mera för att generera mera inkomster till staten. Samtidigt är det omöjligt för oss att arbeta mera och samtidigt studera snabbare på grund av dagens system med restriktioner för hur mycket man får förtjäna om man vill klyfta studiestöd. Och börjar vi arbeta mera förlängs dessutom vår studietid.

Om denna reform blir verklighet betyder det att magisterstuderande blir tvungna att bli färdiga ÄNNU snabbare. Antalet stödmånader har redan sänkts en gång, hur mycket mera kan det sänkas?

Jag tycker fortfarande att vi mycket väl kunde minska på studiestödet, eller till och med slopa det helt, om studeranden i gengäld får jobba så mycket de vill. Detta skulle visserligen förlänga studietiden, men det skulle antagligen också incentivera flera studerande att jobba vid sidan om studierna, vilket skulle medföra ökade inkomster för samhället. Vore inte detta en bättre lösning än att göra det ännu tuffare och stressigare för studerande än det redan är?

Studiestödet är inte en stor inkomst och väldigt få studerande kan påstå sig leva flott. Och jag tror inte vi kräver det heller. Det enda vi vill är att kunna leva någorlunda normalt och studera i en takt som gör oss experter inom just det område vi studerar. Framtidens Finland kan inte fungera på halvprofessionella ämbetsmän. Vi måste hålla fast vid den höga nivån av studier som vi kunnat stoltsera med hittills.

Absurda förslag som denna kommer bara att hämma all utveckling och försvaga Finlands konkurrenskraft utåt. Det ser dåligt ut på papper, det ser dåligt ut i verkligheten och det ökar verkligen inte förtroendet för Trippelässet.

Kära fru Grahn-Laasonen: gör det rätta beslutet och lyssna på våra protester den 9.3. Fatta sedan det rätta beslutet och släng detta förslag i skräpkorgen. Ungefär 200 000 studerande runtom i landet kommer att hylla dig för det.

Jag tror dock att kampen redan är förlorad. Tyvärr.

Inför ett nytt år

Året närmar sig sitt slut, men jultiden kör på för fullt. Det är därför dags för 12 Events of Christmas: Lucka 10!

Ute smäller det som om ryska armén skulle ha inlett ett offensiv mot Finland. Klockan tickar stadigt mot midnatt. Marken är grön och himlen är svart. Champagneflaskans innehåll försvinner magiskt och ett nytt år står inför dörren.

2015 har varit ett väldigt spektakulärt år, både för samhället i allmänhet och för mig personligen. Vi har fått överleva ett år med terrorattacker, politiska skandaler, klimatkonferenser och nymodigheter. Jag har blivit student, haft en tidernas sommar, flyttat hemifrån, blivit politiskt aktiv och inlett studierna i sociologi vid Åbo Akademi. Saker har gått som väntat, men året har fört med sig också en hel del överraskningar av flera olika slag.

2016 kommer säkerligen att vara ett intressant år. Världen får kämpa med ISIS, terrorhot och den eviga kampen mot den globala uppvärmningen och krig. Vi får med spänning vänta hur trippel-S-regeringen styr vårt land djupare in i ett kaotiskt läge, medan Finlands 100-årsdag närmar sig. Mina studier fortsätter och i juli är det dags för mig att göra min medborgerliga plikt för staten och rycka in i militären. Och jag är absolut säker på att året även för med sig en hel del överraskningar.

I år har jag utvecklats som person. Upplevt nya saker, träffat nya människor, fått nya vänner. Lärt mig nya saker och lärt mig se på mig själv och på livet på ett annat sätt. Det finns just inget jag ångrar med det gångna året och då klockan slår tolv tar jag med mig en hel del minnen som jag knappast någonsin kommer att glömma.

Om du har delat ens en sekund av året med mig vill jag varmt tacka dig. Tack. Du har gjort även detta mitt nittonde levnadsår till en succé. Och om du är en som spenderat lite mer än en sekund med mig vill jag tacka dig extra mycket. Ni vet vilka ni är och ni vet varför jag är tacksam.

Nu återstår endast raketerna, skumppan och allt de där andra som vi associerar med nyårsfirandet. Fira försiktigt, så får du njuta av ännu ett år på denna jord.

Gott nytt år 2016 allihop!

image

Protestormen

Det är jul om 24 dagar. Därför är det dags för julkalender. I december kommer jag att vara med om åtminstone tolv intressanta evenemang, så det betyder tolv inlägg fram till julafton! Maffigt!

Välkommen till 12 Events of Christmas!

Idag vill jag slösa bort lite av din dyrbara tid för att tala om utbildning. Denna mulna och regniga tisdag (ser man på maken, inte en enda snöflinga i sikte!) har jag fått ta del av mitt livs första demonstration. Jag och ca 500 andra personer med anknytning till utbildning (studerande, lärare och personal från första, andra och tredje stadiet både på finska och svenska – och några enstaka utbytesstuderande) samlades vid lunchtid framför konstmuseet i Åbo för att vandra fram till Universitetsbacken med våra plakat och krigsrop.

“Stubb, Soini, Sipilä! Emme alistu ikinä!”

Jag var på plats i god tid med en kompis och vi stod och huttrade i kylan och väntade på att andra skulle dyka upp. Och mängden deltagare ökade långsamt men säkert. De finska sociologerna anlände. Likaså Teologiska Studentföreningen vid ÅA. En hel del obekanta ansikten.

“Näpit irti koulutuksesta!”

Svensk Ungdom dök också upp (dock relativt osynligt eftersom politiska symboler var förbjudna). Vi anslöt oss till dem och bar med oss “Framtidens Ost” som vi hyvlade bitar ifrån på samma sätt som regeringen gör. Kommunistiska symboler var lite väl synliga i folkmassan och skapade irritation bland vissa…

Alla ska ha råd!”

Vi lyssnade på två tal, det ena av en finskspråkig gymnasielärare som även fungerade som skrikledare. Det andra talet hölls av en av arrangörerna. Tyvärr missade jag en stor del av innehållet i talen eftersom jag inte hörde så värst mycket, trots att talarna använde megafon. Men folkmassan skrek i alla fall allt vad de orkade och till och med ett par ilskna hundar anslöt sig till protesterna.

“Students united can’t be defeated!”

Och så började vi vandra. Långsamt. Nerför backen, förbi Salutorget, eskorterade av polisen. Vi gick mitt på gatan. Trafiken stod stilla. Jultorget var inte lika intressant som den långsamt slingrande protestormen. YLE var på plats, likaså en hel del journalister från diverse tidningar. Och en stor skara nyfikna Åbobor som stod och filmade vid varje gathörn. En taxichaufför satt inne i sin bil och filmade med sin iPad.

Tyvärr var jag och två kompisar tvungna att avlägsna oss mitt under vandringen, eftersom vi var tvungna att ta oss till nästa föreläsning. Men vi deltog ändå så gott som till slut och lade till våra röster till protesterna som en av de få ÅA-studenterna!

Kommer protestormen att ha någon effekt? Kanske inte, men vi har i alla fall visat hur starkt vi bryr oss om den högklassiga utbildningen som vår älskade regering SSS så hängivet vill ta ifrån oss! Det var glädjande att se så många människor på plats och att själv få vara med i fören och protestera för en så viktig sak! Det här är trots allt ärenden som berör mig och så många andra i allra högsta grad.

Vi har inte råd att pruta på utbildningen. Utbildning är landets framtid. Vi måste komma på en annan lösning. Så lämna osthyveln hemma!

image