Mot säsongens slut

Tiden har gått snabbt. Det känns som bara ett ögonblick sedan då jag förra gången skrev ett blogginlägg, sittande på sängen i min lägenhet i Åbo. Sedan dess har jag flyttat till mina föräldrar i Hangö, arbetat på R-kiosken i Ekenäs, deltagit i Hangö Regatta, rest till Estland, ätit god mat på restauranger, träffat människor och njutit av allt som sommaren haft att erbjuda.

Men nu är det dags att återvända till verkligheten, den som vi dödliga kallar den gråa och tunga vardagen.

I skrivande stund har undertecknad dryga två veckor av sommarjobb kvar. Sedan blir det en intensiv höst av studier och politik, innan jag påbörjar civiltjänstgöringen i januari. Det finns en hel del kvar att göra innan dess: närvaroanmälning, planering av kurser, möten, budgetering…

Men skulle det inte ha varit för en viss speciell och underbar person skulle den pågående sommaren inte ha varit så minnesvärd och perfekt. Personen som jag delat flera nätter med, ätit otroliga måltider med och spenderat tid med på så många olika sätt. Personen som utvecklat mig och låtit mig växa som människa. Personen jag älskar mer än något annat i världen. Just nu följer jag med hennes arbete på det café hon jobbar för. Jag kan inte annat än undra hur hon orkar med det trots allt. Och hur det där vackra lendet förtrollar alla som ser på henne. Det är därför jag fallit i fällan. Bland andra orsaker.

Men snart blir det dags för mig att återvända till min nya hemstad. Det är slut på goda middagar i Östra hamnens restauranger (som redan nu står väldigt tomma). Slut på aftersail-kvällar på HSF eller Roxx. Slut på picknick med skumppa och jordgubbar på en blåsig sandstrand. Slut på korta vecksolutssemester tillsammans lite längre bort.

Men det behöver inte vara en dålig sak. Hösten medför nya spännande möjligheter. Jag har redan siktat på flera olika grejer inom de närmaste månaderna som utvecklar mig som sociolog, politiker och pojkvän.

Och det som alltid finns kvar är alla minnen, alla ord, alla djupa diskussioner, alla framtidsplaner. Under sommaren var det vi och under hösten är det fortfarande vi. Trots att säsongen är slut, trots att sommaren övergått till höst.

Vardagen må vara tråkig och tung, men bara om man låter den vara sådan. Man ska inte låta hösten göra en deprimerad i onödan. Bara för att sommaren slutar och det livliga stadslivet lugnar ner sig, behöver man inte sluta leva. Man måste anpassa sig.

Så tillred lövbiff med vitlökspotatis och rövinssås eller banan- och chokladvåfflor och sätt dig framför TV:n med din älskade under armen och kolla på Armageddon. Det är livet.

Vikten av att planera

Oj vad det händer på alla håll och kanter! Det händer så mycket hela tiden att jag skulle kunna skriva minst fem inlägg per dag! Men det är ju såklart tiden som inte riktigt räcker till – det finns så mycket annat jag också borde få gjort.

Nåja, det var inte det jag ville skriva om ikväll. Nej, ikväll vill jag slösa bort lite av din tid på att poängtera hur oerhört viktigt det är med noggrann planering – och inte bara i studierna utan också när det gäller diverse evenemang och uppgifter där man skall göra något tillsammans med andra människor.

Jag har spenderat många långa timmar sittandes runt ett bord med några andra människor med målet att planera ett läger, ett evenemang eller något annat i samma stil. Och ibland kan det vara otroligt frustrerande, rent av tråkigt, men det är först då man är med om ett evenemang där man inte fått sitta runt planeringsbordet som man faktiskt uppskattar alla de timmar som präglas av pappershögar, kaffekoppar samt frustrerade, djuriska läten. Att inte ha den blekaste aning om vad man ska göra är i situationer där man ska leda en grupp med människor otroligt jobbigt. Hur ska man svara på alla de frågor som slängs mot en? Hur ska man förbereda sig? Ska man överhuvudtaget förbereda sig? Vem bär ansvaret och vad är plan B ifall något inte går som på Strömsö?

Allt kan man ju inte veta, det är självklart. Men om man ska bära ansvar eller om man ska göra en viss uppgift förväntar man sig att man i god tid i förväg vet så exakt som möjligt vad man skall göra. Och att sitta runt ett bord och diskutera och anteckna allt är ett säkert sätt att försäkra sig om att man faktiskt vet. Då är det bara ens eget fel om man inte är på det klara när det gäller.

Improvisation är en svår konst – och för att det ska lyckas måste man faktiskt ha en färdig plan att utgå ifrån (hur paradoxalt det än låter). Alltid kommer det stunder då planen slår slint och man kanske av någon anledning inte har en plan B – och det är då man börjar improvisera. Men utan planering har man ingen aning om vad som väntar, alltså vet man inte heller vad som kan gå fel och då är det också omöjligt att vara förberedd.

Jag måste medge att jag är otroligt tacksam för att jag för det mesta har fått arbeta på diverse läger och evenemang med ett otroligt kunnigt och initiativrikt team av härliga människor. Och dessutom är jag tacksam för att jag har fått ta del av en verkligen dyrbar rikedom – församlingens hjälpledarkurs. De färdigheter den ger inför senare skeden i livet är nyttiga just i situationer där allting kanske inte riktigt fungerar som det skall. Och när dessa färdigheter kombineras med ett fungerande team brukar man förr eller senare kunna vända knepiga situationer till sin fördel. Men inte utan lite blod, svett och tårar (det förstnämnda är till all tur inte väldigt vanligt).

Nåja, jag tror att jag har sagt det jag vill säga. En liten trudelutt om nya lärorika upplevelser. Jag tror jag ska återgå till att planera min studievecka nu… 😉

Tack för att ni finns!