Den magiska blicken

amnestyinternational-logo

Det sägs att ögonen är själens spegel. Idag fick jag det talesättet bekräftat.

Den internationella människorättsorganisationen Amnesty International har redan en längre tid drivit en kampanj med namnet “Look Beyond Borders”, med syftet att få världens människor att behandla asylsökande och flyktingar på ett humanare sätt och inse i verklig vilken nöd dessa människor befinner sig i just nu. Och precis som alla kampanjer som drivs av stora NGO:s, försöker även denna kampanj fånga allmänhetens intresse genom en uppseendeväckande video.

I videon jag fick se idag utfördes ett enkelt experiment. Två för varandra obekanta personer träffas i ett rum och får en uppgift: de ska titta varandra i ögonen i fyra minuter. Det är inte en stirrtävling, tanken är att man agerar fullkomligt naturligt och normalt, men tittar den andra parten rakt in i ögonen. Deltagarna parades ihop så, att en europeisk medborgare alltid var par med en syrier, irakier, afghan eller annan person från ett flyktingland. I experimentet deltog en brokig skara försökspersoner, allt från små barn till äldre herremän och ensamförsörjande muslimska mammor till brittiska studerande.

Som man kunde vänta sig var det hela såklart rätt så pinsamt i början. Två personer från totalt annorlunda kulturer träffar varandra första gången och är tvungna att genast titta på just det som anses vara så sårbart i en människokropp.

Flera undersökningar har gjorts angående ögonens roll i vår kommunikation. Om du tittar en främling i ögonen kan det tolkas på flera sätt, beroende på typen av blick du ger. För det mesta är blicken en invit till ytterligare konversation och umgänge, ibland är inviten artig, ibland frågande, ibland rentav sexuell. Vissa gånger visar du med blicken att du är ledsen eller osäker, ibland är du arg och vill inte ha något att göra med andra människor. Men så fort ögonkontakten etableras börjar du kommunicera på ett annat sätt, din kropp börjar långsamt skvallra om dig och dina innersta tankar och känslor väller ut. Det är därför ögonen är själens spegel – vi kan se in i människans sinne och förstå dem på ett helt annat sätt genom att göra en så simple åtgärd som att titta dem i ögonen.

Detta är även budskapet i videon och Amnestys kampanj.

Och resultatet av experimentet var verkligen hjärteskärande. Det som började i en rätt så neutral men vänlig blick slutade i kramar, gemensam lek, tårar och delning av minnen, erfarenheter och bilder. På bara fyra minuter agerade flera av dessa personer som om de känt varandra en längre tid. Och allt de gjorde var att titta varandra i ögonen och utbyta några ord – ibland räckte bara blicken för att den andra parten skulle förstå vad den första parten varit med om.

Och skulle vi alla följa denna princip skulle europeiska medier antagligen inte prata om en flyktingkris.

Det må vara så att vi inte har ett gemensamt språk, en gemensam kultur eller religion eller ens gemensamma värderingar – men vi har alla en själ och vi har alla ögon och känslor och ingen kan fullständigt dölja sina känslor så länge ögonkontakten bibehålls. Och när jag fick se dessa belgier, polacker och britter umgås med människor som flytt från sina hemländer i Mellanöstern – när jag fick se en kvinna krama en pappa som tvingats lämna sin familj, när jag fick se två små flickor leka med varandra som om de vore bästa vänner – ja, då ilade smärtan i själen när jag insåg att det verkligen är så enkelt.

Kanske finns lösningen på den alltid så eftertraktade, dock precis lika ofta så svårt genomförda, världsfreden i just denna video.

Låt en blick skapa fred och solidaritet.

Du kan kolla videon här!

Advertisements

Om Finland vore fläckfritt

Finland är världens bästa land att vara bosatt i. Vi har en hög levnadsstandard, välutbildade medborgare, en stabil och säker tillvaro samt en blomstrande jämställdhet. Man brukar säga att det är som att vinna på lotto om man föds i Finland. Det sägs att det trots det kalla vintervädret och de skyhöga priserna på allting är rätt så hyfsat att bo i detta nordliga land. Och visst är det så. Men under ytan hittar man trots det så mycket mer. Inget land är perfekt, inte ens Finland. Vårt land brottas i själva verket med några relativt allvarliga människorättsliga problem som visar att trots att vi är ett jämlikt, fritt och demokratiskt samhälle, finns det ännu vissa områden i samhällslivet inom vilka vi borde skärpa oss avsevärt.

De problem som Finland får jobba med handlar om behandlingen av asylsökande, om inställningen till transsexuella personer samt om fysiskt och sexuellt våld som riktar sig mot kvinnor.

Enligt ett nytt reformförslag från regeringen skärps kravet på att sammanfoga en familj med två barn till att familjen ska ha minst 2600 euro netto i månadsinkomster. Detta gör dock en sammanfogning av familjer så gott som omöjligt. Kraven har skärpts tidigare, år 2010 samt år 2012, och ingen redogörelse har gjorts angående effekterna av dessa skärpta krav. Nu kommer kraven att skärpas ytterligare och de krävda månadsinkomsterna blir bara högre. Det är redan nu svårt för flera finska familjer att sammanfoga sina medlemmar, så hur skulle flyktingfamiljer och personer som kommer från utlandet kunna göra det, då deras inkomster i största allmänhet är lägre? Det ska inte vara så krävande och så dyrt att få sina närmaste släktingar på ett säkert sätt in i landet. Barn, åldringar och gravida kvinnor – de som är på väg till Finland just nu – är inte ett hot mot vårt land och vårt samhälle.

Den stadiga flyktingströmmen har väckt häftig debatt även i Finland och flera kommuner har haft svårigheter att placera de asylsökande som kommer in i landet. Under det senaste året har man grundat flera mottagningscentra för asylsökande, men de har ett begränsat antal platser. Därför placeras årligen ungefär tusen asylsökande i så kallade förvaringsplatser. Dessa förvaringsplatser motsvarar i själva verket vanliga polisbutkan. Asylsökande och flyktingar behandlas med andra ord alltså som brottslingar, som slängs in bakom lås och bom bara för att de flytt undan krig, fattigdom och misär. I värsta fall kan de drabbade vara tvungna att sitta i dessa förhållanden i upp till två år! Och detta gäller inte bara unga, starka män – även barn, barnfamiljer, åldringar och gravida kvinnor utsätts för denna typ av behandling. Internationella förordningar stadgar klart och tydligt att polisförvar ska användas som sista utväg då inget annat alternativ för placering finns. I Finland är detta dock möjligt på grund av ett lagligt limbo – dessa människor är inte finska medborgare och inte heller flyktingar, utan asylsökande utan någon egentlig identitet. Men att behandla asylsökande på ett humant och medmänskligt sätt är det första steget i integrationen till det finländska samhället.

Läget för diverse sexuella minoriteter och könsminoriteter är relativt bra i vårt land. Här utsätts man inte för tortyr, mord, våldsamheter eller diskriminering om man tillhör en LGBT-grupp. Men detta till trots har Finland en translag som på ett väldigt spektakulärt sätt kränker transpersoners rättigheter. Enligt lagstiftningen ska en person som vill byta kön 1) inte kunna föröka sig, det vill säga vid behov gå med på att sterilisera sig, 2) gå med på att ändra sitt eventuella äktenskap till ett registrerat partnerskap och tvärtom (detta kommer att vara irrelevant efter att lagförändringen träder i kraft) samt 3) presentera medicinskt bevis på att hen tillhör det motsatta könet. Lagstiftningen kombinerar med andra ord idag det juridiska godkännandet av ett könsskifte med själva medicinska processen. Men för de flesta transpersoner är det inte nödvändigtvis fråga om att behöva se ut exakt som det motsatta könet. Många transpersoner är nöjda med att identifiera sig som en person av det motsatta könet. Därför borde även lagstiftningen ta detta i beaktande – att inte tvinga en person att faktiskt fysiskt byta sitt kön föra att juridiskt kunna göra det. En intervju eller en anmälan borde räcka mer än väl. Steriliseringsprocesser kan dessutom vara livsfarliga, även i ett land som Finland. Dessutom är det väl svårt att avgöra exakt vilka de medicinska bevisen på att man är “man” eller att man är “kvinna” egentligen är. Det finns hybrider och mellanformer. Dessa två kön är mera en social konstruktion än en biologisk konstruktion!

Våldet mot kvinnor är än idag det största problemet i vårt land. Enligt undersökningar är Finland det farligaste landet i EU för kvinnor. Våld som riktar sig mot kvinnor sker dessutom ofta inomhus och är mera osynligt än andra former av våld. År 2014 rapporterades det att 30 % av de finländska kvinnorna mellan 18 och 74 år hade råkat ut för fysiskt eller sexuellt våld av sin dåvarande eller tidigare partner. 83 % av dem som dött som en följd av familjevåld mellan åren 2002 och 2009 var kvinnor. År 2011 blev våld inom nära relationer officiellt en polissak, från att ha tidigare varit en privat företeelse.

Så sent som år 1994 blev det olagligt att våldta sin partner i ett parförhållande! Än idag våldtas ca 15000 kvinnor i Finland varje år. Av alla inlämnade våldtäktsanmälningar leder bara var femte till en rättegång, medan var sjunde leder till en fällande dom för gärningsmannen. År 2011 började man klassa tvång till sex som våldtäkt även ifall kvinnan är alkohol- eller drogpåverkad, har en funktionsnedsättning eller är på något annat sätt okunnig att uttrycka sin vilja. Trots det definierar man än idag våldtäkt på basen av hur mycket våld som används vid gärningen, istället för att definiera det utgående från ovilja till samlag. Våldtäkt handlar alltid om ovilja och är aldrig offrets fel! Det var först år 2014 som alla typer av våldtäktsfall blev officiella polisärenden.

Om Finland vore fläckfritt, skulle vi verkligen vara världen bästa land att vara bosatt i. Men vi har ännu mycket vi kan bättra på. Vissa saker kommer att ta tid, andra kanske bara gömmer sig strax bakom hörnet. Vi måste diskutera och fatta beslut. Vi måste våga ta initiativ och tänka på alla människor i samhället. På så vis kan vi göra Finland till ett jämlikt, fritt och demokratiskt samhälle helt på riktigt.

 

USA är dagens DDR

Det fanns en tid då Tyskland var delat i två delar. Västtyskland, även känt som BRD, njöt av sin tillvaro under västvärldens vingar, medan Östtyskland, eller DDR i folkmun, styrdes av den kommunistiska ordningen som rådde i Östeuropa efter andra världskriget. Nuförtiden tittar vi tillbaka på DDR och konstaterar smått förskräckt att medborgarnas vardag i det Sovjetstyrda landet var allt annat än glamoröst. En sak som i synnerhet väckte mycket förargelse då (och gör det fortfarande) var den oavbrutna övervakningen av Östtysklands medborgare som Stasi höll på med. Man övervakade medborgarna utan några större orsaker och förhörde flera människor med jämna mellanrum om. På detta vis kunde samhällsordningen upprätthållas enligt makthavarnas önskemål och eventuella försök att störta den kommunistiska regimen kunde stoppas.

I dagens liberala och demokratiska värld, där vi starkt talar för åsikts-, yttrande-, förenings- och pressfrihet känns DDR:s storebrorssystem som något förargligt och gammalmodigt som inte skulle kunna fungera nuförtiden. Men ack och ve slår den tanken slint. En värld där vi verkligen får leva fullt fria från de makthavare som styr vår vardag är för tillfället ännu en utopi. Det finns nämligen åtminstone ett land som sysslar med så gott som samma aktivitet som DDR höll på med under kalla kriget – dock i ett annorlunda format.

Det var tack vare de avslöjanden som tidigare CIA-anställda Edward Snowden kungjorde 2013 som hela världen fick veta vad NSA (USA:s nationella säkerhetsmyndighet) håller på med. Enligt Snowden har NSA övervakat miljontals människors aktivitet på nätet både i USA och utanför landets egna gränser. Orsaken? Enligt NSA:s utsago att förebygga eventuella terrorattacker mot landets befolkning och infrastruktur. En synnerligen giltig orsak, eller hur?

Men det är här problemet ligger. NSA har med sin verksamhet kränkt en människorättslig grundtrygghet, att få fritt yttra sig på internet och i andra medier. Det finns ingen giltig orsak att övervaka alldeles vanliga och oskyldiga individer på något sätt. Att övervaka personer man misstänker för terrorattacker eller andra brott är en annan sak men även då borde man först få tillåtelse av en domstol eller dylik myndighet. Att bara övervaka en vanlig medborgares privata aktiviteter är en kränkning av den personliga integriteten. Vi fick även veta att det inte bara var amerikanska medborgare som utsattes, utan även europeiska medborgare har blivit övervakade, däribland Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Storbritanniens säkerhetstjänst har också begått samma brott som NSA. 

Edward Snowden blev efterlyst i sitt hemland efter läckaget och tvingades fly till Ryssland, där han än idag vistas i tysthet. Europeiska myndigheter kunde inte lova att de inte skulle överlåta Snowden till USA:s säkerhetstjänst. I USA skulle Snowden antagligen dömas för statsförräderi och fängslas utan en rättvis rättegång. Att sprida information om statliga aktiviteter som bryter mot människorättsliga konventioner (och som USA till råga på allt ratificerat och bundit sig att följa) är inte ett brott. Det är i själva verket aldrig brottsligt att avslöja brott mot mänskliga rättigheter, inte ens fast det officiellt skulle vara olagligt att sprida nationella hemligheter. Edward Snowden offrade sitt liv och sin integritet för att låta omvärlden veta vad makthavarna gör med oss. Idag behandlas han som en farlig kriminal. 

Har du en iPhone? Då ska du vara synnerligen försiktig. Man kan inte ta ut batteriet ur en iPhone, vilket möjliggör olika typer av espionage via smarttelefonens funktioner även då den är avstängd. Det är fullt möjligt att avlyssna och lokalisera telefoner så länge batteriet ligger inne i apparaten. Det är på detta sätt amerikanska myndigheter kan, direkt eller indirekt, samarbeta med teknologi- och internetföretag för att övervaka människors aktivitet. Det är exempelvis inte speciellt svårt att få reda på vad en medelålders amerikansk man googlar på sin egen hemdator. Jag skulle även kunna slå vad om att NSA övervakar den muslimska befolkningen i USA bara på grund av att de kommer från Mellanöstern och kunde potentiellt vara terrorister. Men en terrorist är inte 300 miljoner personer!

USA kör alltså en väldigt liknande övervakningspolitik som DDR gjorde en gång i tiden – den är bara inte lika omfattande och har förflyttats till nätet, det vill säga dagens nya onlinesamhälle. USA är knappast heller det enda landet som håller på med detta. Ryssland övervakar helt säkert flera “misstänkta” individer, Kina är känt för att censurera internet kraftigt och det är mycket troligt att flera länder i EU också övervakar sina medborgare, eller har resurserna att göra det. 

Vi ska alltså inte gå omkring i samhället och tro att landets ledning, eller någon annan inflytelserik person någonstans, inte har en aning om vad vi gör online. Att övervaka en människas onlineaktivitet är förhållandevis enkelt nuförtiden och nationella myndigheter kan göra det i all hemlighet bara för att se om du är en farlig terrorist eller inte. Det kanske beror på att man vill upprätthålla säkerheten, men myndigheterna behöver väl trots det knappast veta vad du håller på med på fredagskvällarna ensam hemma? Politikerna ska sluta prata strunt och börja agera ärligt, istället för att komma med tomma svepskäl till allvarliga ärenden. 

Öppna ögonen och håll öronen skarpa. Storebror ser dig just nu och han vet vad du håller på med. Och råkar du göra något som storebror inte gillar kan du råka illa ut. Det kanske skulle vara dags att plocka fram din gamla Nokia 3310 igen. Eller övergå till brevduvan eller röksignaler. Men det är lättare sgat än gjort. Nätet är en del av vårt vardagsliv, och så är även storebror. Storebror ser dig. Storebror hör dig. Frukta honom.

Sovjetunionen har inte fallit

Sovjetunionen föll officiellt den 25.12.1991 och ersattes av Ryska federationen.

Eller det är vad historieböckerna säger. Men jag påstår att verkligheten är annorlunda.

Ryssland har sedan år 2000 letts så gott som enväldigt av president Vladimir Putin, med bara en kort paus 2008-2012, då landet leddes av Dmitrij Medvedev (dock fungerade Putin som premiärminister och hade en ansenlig mängd makt ändå). Putin innehar en stark position i landet och utåt målas han som en rättvis och karismatisk ledare – på samma sätt som man gjorde med Sovjetunionens ledare samt med till exempel Nordkoreas diktator än idag.

Ryssland har idag omfattande människorättsliga problem samt en så gott som icke-existerande yttrandefrihet.  Den politiska eliten håller resten av landet i ett järngrepp och et finns mycket få konkreta möjligheter att göra motstånd eller visa sitt missnöje. Enligt en relativt nykommen lag ska alla organisationer som deltar i någon sorts politisk verksamhet i Ryssland, och som finansieras delvis eller helt av aktörer utanför landets gränser, registrera sig som “utländska agenter”. Försöker landets ledning med denna lag svartmåla dessa organisationer samt försvåra deras verksamhet? Vill man i all tysthet trampa ner all möjlighet till demokratisk tävlan?

Inte nog med det. Sedermera har man i Ryssland debatterat om hur “utländska agenter kommer och förstör Ryssland” (notera det listiga användandet av begreppet “utländska agenter”). En ny lag stiftades, som gav regeringen i landet rätt att när som helst upplösa dylika organisationer enligt eget behag och utan någon speciell orsak. Och märk väl att det alltså uttryckligen är fråga om politiska organisationer. Vi talar om potentiella hot mot statsmakten. Och sådana ska ju såklart tystas ner. Det är ju inte en ny tanke i Ryssland, eller hur?

Yttrandefriheten i Ryssland är ett torrt skämt. Landet har infört stränga lagar som kraftigt begränsar yttrandefriheten. Det är till exempel olagligt att sprida hemligstämplad information (vilket i och för sig är förståeligt), att ärekränka andra (likaså fullt förståeligt), att förolämpa Gud, att öppet tala om homosexualitet. Det är i synnerhet “homopropagandalagen” som väckt mest förargelse i västvärlden. Homosexuella par får till exempel inte hålla varandra i handen nära daghem, eftersom detta kan sprida “farliga, västerländska tankar” till barnen i daghemmet. Det är ju trots att Ryssland som har den rätta moralen, medan västvärlden bara består av vildar och ociviliserat folk. Om en ensam man hittas död i sin lägenhet är sannolikheten stor att han tillhör en sexuell minoritet som blivit rånad och brutalt mördad. Våldet mot homosexuella har ökat efter att lagen om att inte sprida homosexuell propaganda till barn och ungdomar trädde i kraft. Läget för LGBT-människor i Ryssland är alltså mycket allvarlig.

Ryssland är även på väg mot ett mera religiöst och nationalistiskt samhälle. Det är inte längre tillåtet att göra Gud eller kyrkan till åtlöje, eller att placera staten eller dess ledning i dålig dager. Dessutom kräver staten tillstånd om flera än en person vill demonsterar mot något och ledningen ger strategiskt nog tillstånd bara till sådana demonstrationer som de själv gillar och gynnas av. Demonstrationer som är positiva gentemot ledningen placeras kan placeras mitt i staden på en synlig plats, medan motståndarna placeras långt utanför centrum där man knappt märker dem. Journalister kan råka ut för en massa problem om de rapporterar om “felaktiga” saker. Så gott som all media kontrolleras av statsmakten och det är Putin och hans närmaste som avgör vad tidningarna ska rapportera om.

Den ryska grundlagen är till sin struktur och sitt innehåll nästan identisk med den forna sovjetiska grundlagen. De demokratiska aspekterna i den nya grundlagen är bara ett skenmanöver för att övertyga västvärlden om att republiken är rättfärdig och demokratisk. På papper är Ryssland en federal republik, men i verkligheten är den lång ifrån det. Och Putin är väl medveten om att västvärlden vet det. Men han vet också att inge i västvärlden vågar göra något, eftersom man är rädd för risken för att starta ett nytt världskrig.

Och det här är bara toppen av isberget. Det finns så mycket mer, saker vi inte har en aning om, saker som döljs från oss, saker som vi inte bryr oss om. Ryssland kör sitt eget race och bryr sig föga om vad alla andra säger. Det ger blanka fan i vad USA, EU eller FN säger. Precis som landet alltid har gjort. Även då det funnits under ett annat namn.

Sovjetunionen har inte fallit. Det finns kvar under ett nytt namn.