Den första skoldagen

Texten är ursprungligen publicerad som min fjärde kolumn i Hangötidningen den 15.8.2013. Publicerad här utan ändringar.

“Väckarklockan ringer kvart före åtta. Jag stiger upp, klär på mig, äter frukost och kollar att allt är i skick. Ryggsäcken är färdigpackad med dagens skolböcker, den bärbara skoldatorn, penalen, papper och annat man kan tänka sig behöva. Kvart före tio öppnar jag ytterdörren och stiger ut i den regniga men rätt så varma sensommarmorgonen. Jag öppnar låset på cykeln, sätter mig på sitsen och cyklar den korta vägen fram till skolan.

Ungefär så brukar det gå till den första skoldagen varje höst. I år blev det redan den elfte gången jag upplevde den första skoldagen. Men trots det känns varje ”första skoldag” unik. Den allra första skoldagen för tio år sedan kommer jag inte ihåg något av (annat än att alla blev sorterade i klasser), men jag måste ha varit rätt så nervös. Mellan tvåan och femman var den första skoldagen knappast väldigt dramatisk, men jag kände mig större för varje år. När jag skulle inleda sexan kände jag mig väldigt stor men samtidigt var jag nervös, eftersom jag just flyttat till en ny stad och började gå i en ny skola med nya klasskamrater.

Och sedan började jag högstadiet och kände mig liten igen. Och att börja högstadiet är en helt annan sak än att börja lågstadiet. Än en gång får man vänja sig vid en ny skola, nya lärare och en ny skolväg. Som tur var gick det snabbt och när jag skulle börja nian var den första skoldagen rätt så bekant för mig.

Men förra hösten började jag gymnasiet, och då var jag liten och nervös igen. Sedan sexan hade jag hört mardrömsberättelser om gymnasiet; dess krävande lärare, stränga system och rekordhöga läxberg. Jag fick höra att alla prov kräver att man lär sig 500-sidiga böcker utantill. Efter att ha gått ett år i gymnasiet har jag märkt att proven inte kräver riktigt SÅ mycket (åtminstone inte före skrivningarna), men mängden läxor är nog större. Ibland fick jag känslan av att man bara inte hinner med allt, men för det mesta kändes gymnasiet inte mer krävande än högstadiet.

Visserligen var jag nervös för gulnäbbsdagen och för provveckorna. Det tog ett par månader att vänja sig vid allt, men sedan började det löpa riktigt bra och jag kände mig rätt så bekväm varje skoldag. Jag märkte snabbt att gymnasiet inte bara innebär att man sitter i ett litet klassrum och lyssnar på en tråkig lärare under 75 minuter. Det är mycket mer än så. Det är bara genom att gå gymnasiet som man faktiskt förstår det, så jag tänker inte försöka förklara det här.

I år var det dags igen. Måndagen den tolfte augusti ringde klockan kvart före åtta för första gången på tio veckor. Och i år var den första skoldagen unik än en gång. I år visste jag nämligen vart jag cyklade och jag visste med vilka personer jag kommer att dela klassrum med. Jag vet hurdana läxor jag kan förvänta mig och jag vet hurdana mina lärare är. Men kanske det roligaste är att jag som andraåring i gymnasiet får vara med och välkomna årets nybörjare på ett oförglömligt sätt. I gymnasiet spelar det en roll om man just börjat skolan eller om man redan gått där en tid. Nybörjarna utsätts för lekfull pineri, andraåringarna står för flera evenemang och abiturienterna fokuserar på studentskrivningarna. Jag tror inte att jag någonsin känt mig så stor och självsäker inför skolstarten som i år. Detta år kommer att bli magnifikt! Det finns så många roliga saker vi andraåringar får göra.

Till alla årets nybörjare: välkomna till Hangö Gymnasium och känn er stolta för att ha valt landets bästa gymnasium! Hoppas ni hade en bekväm första skoldag!

Advertisements

En liten storstad

Texten är ursprungligen publicerad som min tredje kolumn i Hangötidningen den 20.6.2013. Publicerad här utan ändringar. 

“När jag flyttade från Esbo till Hangö för fem år sedan tänkte jag, att jag aldrig skulle kunna vänja mig vid livet i en så liten stad som Hangö. Visserligen hade jag besökt Hangö ett par gånger före flytten, men då beställde jag och familjen bara glass från glasskiosken och åt dem i ösregnet – inte så värst smickrande alltså. I Esbo åkte jag till skolan med buss och Finlands tredje största köpcenter låg inte långt ifrån hemmet. Hur skulle jag nu kunna klara mig i en stad där det knappast fanns ett gigantiskt köpcenter genast bakom huset? Vad fanns det i Hangö överhuvudtaget?

Det ironiska är att jag än idag, fem år senare, dagligen stöter på något nytt då jag rör mig på Hangös gator. Detta gäller speciellt sommartiden, så staden vaknar upp ur sin djupa dvala. För det mesta handlar det om att jag stöter på nya ansikten varje dag. Det bor dryga 9000 människor i Hangö, och jag har egentligen bara mött en bråkdel. Under semesterperioden juni-augusti fördubblas summan av sommarhangöbor, vilket ju också är orsaken till att jag under sommaren ser så många nya ansikten. Män även under midvintern, då man nätt och jämnt möter någon alls på gatorna, stöter jag på nya ansikten med jämna mellanrum. Det har fått mig att undra om det egentligen finns någon alls i staden som faktiskt har sett alla hangöbor? Hur länge skulle det ta att möta alla minst en gång? Insikten om att jag möter någon ny varje dag på gatan har fått mig att inse att Hangö egentligen inte är en så liten stad som jag tidigare hade trott.

Ett annat exempel på detta är själva staden. Varje sommar gör jag nya äventyr till tidigare obesökta platser i Hangö och dess närområden. Och tro det eller ej, efter fem år finns här ännu tiotals gator som jag aldrig har satt min fot på! Visserligen kan man ju säga att det är onödigt att besöka en gata med bara bostadshus på om man inte har något att göra på den gatan, men bara tanken på att jag inte har besökt alla platser (eller butiker!) i Hangö får mig än en gång att beundra den lilla stadens verkliga storlek. I storstaden Esbo rörde jag mig på ett väldigt begränsat område som i sig var mindre än hela Hangö. Och inte ens där har jag besökt alla platser!

Men samtidigt finns det flera aspekter som gör storstaden Hangö till en liten stad på Finlands sydspets. Under somrarna häpnar jag varje gång då jag stöter på fem eller sex stycken bekanta inom ett litet område på bara ett par minuter. Först möter jag en, och går jag runt hörnet så stöter jag på en annan. Då känns det som om Hangö bara skulle bestå av nittio människor. Sedan saknar ju staden stora köpcenter och liknande, men trots det har jag klarat mig bra. Det mest akuta hittar man naturligtvis i någon av Hangös flera butiker (jag måste medge att urvalet i Hangö är otroligt bra med tanke på stadens storlek) och resten kan man beställa hem via internet. Skolresan görs numera på cykel. Avstånden mellan alla platser i Hangö är så korta att jag klarat mig bra med cykel vart jag än reser. Bussar, bilar och mopeder är rätt så onödiga, om man inte ämnar besöka någon i Täktom, Lappvik eller Tvärminne.

Oberoende av om man som hangöbo anser sig leva i en stor eller liten stad, går det väl inte att förneka att sommaren är Hangös storhetstid. Denna sommar förväntar jag mig att än en gång möta nya ansikten, häpna över tidigare oupptäckta områden och bara njuta av det storstadsliv som den lilla staden Hangö har att erbjuda! Sol, sand, glass och turister, här kommer jag!”

Då Europa kommer på besök

Texten är ursprungligen publicerad som min andra kolumn i Hangötidningen den 11.4.2013. Publicerad här utan ändringar. 

“Om dryga två veckor kommer Hangö att få besök av elever och lärare från skolor i fyra europeiska länder; Storbritannien, Nederländerna, Italien och Spanien. De är med i det nationella Comenius-projektet, som även Hangö gymnasium deltar i. I januari stod London som värd för projektets fjärde resa och i slutet av april är det alltså Hangö som håller det sista mötet.

Att få äran att ta del av det EU-finansierade Comenius-projektet är något som alla finländska skolor inte får uppleva. Projektet ger de deltagande eleverna möjligheten att bekanta sig med andra europeiska kulturer och stifta nya bekantskaper oberoende av språk, religion, nationalitet eller etnisk bakgrund. Samtidigt får de deltagande utveckla sina sociala och kreativa sidor. De upplevelser och erfarenheter som Comenius-resorna ger kan vara mer värdefulla än många andra saker som en skolelev kan stöta på under sina studier.

Nu har vi möjligheten att visa europeiska ungdomar vad Finland och Hangö går för. Inte skall de behöva besöka vår huvudstad mitt under sommarsäsongen för att fullt förstå vad Finland egentligen är. Visserligen kan det verka konstigt att låta ungdomar från den stora världen besöka en liten kuststad då den är som lugnast, men det är just där det exotiska ligger. För oss finländare (och i synnerhet för oss hangöbor) kan en resa till London i Storbritannien eller Valencia i Spanien vara väldigt exotisk. Att besöka en stad med flera invånare än i hela Finland är ju en upplevelse man aldrig glömmer. För utlänningar som hela sitt liv bott i miljonstäder är det alltså precis tvärtom; att besöka en liten stad med knappt tio tusen invånare är något som de sällan får uppleva. Och att göra det under en årstid som varken är väldigt kall eller väldigt varm är också något som lämnar ett långvarigt avtryck i minnet.

Låt oss alltså göra dessa ungdomars vistelse i vår lilla stad det bästa de någonsin varit med om. Oberoende av om man är en elev i gymnasiet, en värdfamilj eller bara en vanlig hangöbo, kan man bidra till att göra våra gästers vistelse i Hangö något oförglömligt. Men man behöver inte direkt medverka i projektet för att bidra. Om man ser en eller flera av dessa européer på gatan, då man till exempel är på väg till jobbet, kan man ju hälsa vänligt och le lite grann. Då de skall betala salmiakpåsen vid butikskassan kan ”kassatanten” vara lite extra snäll och vänlig mot dem. Det gäller att ta chansen och modigt starta en diskussion! Små saker kan ha stora följder!

Vi skall vara stolta över att Hangö har erbjudits möjligheten att agera som värd för Comenius-projektets sista resa. Den sista veckan i april kommer att bli intressant inte minst för de medverkande, utan förhoppningsvis också för alla andra hangöbor som råkar stöta på våra gäster på gatan. Det är just på detta vis som internationella förbindelser bildas och genom att ge våra gäster en fin resa kommer ordet om Hangös trevliga människor, fina natur samt lugna småstadsliv att så småningom sprida sig. Kanske får vi besök av lite fler brittiska, holländska, italienska och spanska turister än normalt nästa sommar!”

Utnyttja vintern i Hangö!

Texten är ursprungligen publicerad som min första kolumn i Hangötidningen den 24.1.2013. Publicerad här utan ändringar. 

“Alla hangöbor vet med säkerhet att Hangö är en utmärkt sommarstad. Perioden juni-augusti är fullproppad med olika evenemang för människor i alla åldrar. Tack vare Hangös idealiska placering invid havet så långt söderut, är våra somrar passliga för att locka till sig tusentals turister varje sommar. De senaste somrarna (till skillnad från förra sommaren som bokstavligt talat regnade bort) har varit varma och sköna. Det är alltså ingen tvekan om att sommaren är något som Hangö behärskar.

Men tyvärr har året fyra årstider och om en liten stad med ekonomiska problem vill fortsätta som en självständig kommun, måste man komma på nya lösningar. Vi måste effektivt börja utnyttja alla årstider på ett sätt som är naturligt för Hangös klimat.

När jag flyttade till Hangö för nästan fem år sedan var vintrarna varma och fattiga på snö. Jag kommer ihåg att julen 2008 inte såg någon snö alls. Havsklimatet bidrog till att varma vindar svepte över staden. Det kan ha varit en ren tillfällighet, men jag antar att de senaste tre vintrarnas snömängd inte har varit nära den mängd som Hangö vanligtvis får.

De tre senaste vintrarna har slagit alla rekord både i Hangö och nationellt. Snömängden har varit enorm och stadens plogar har fått arbeta i hård takt. Snön har kommit tidigt (i slutet av november) och det har snöat varje dag. Ironiskt nog, hade Finlands sydligaste stad mest snö i hela Finland före årsskiftet!

Det är här vi kommer in på förslaget att utnyttja vintern i Hangö. Om vintrarna i staden fortsätter att vara så här långa och rika på snö, kunde Hangö bli en precis lika fin vinterstad som sommarstad. Vi kunde locka ”vinterhangöbor” och utländska turister att uppleva en ”äkta sydfinsk” vinter. Visserligen har vi inga stora backar eller invecklade skidcentra, men vi har en unik natur och ett stort havsområde.

Genom att satsa på vinterevenmang för alla åldersgrupper kan vi skapa en positiv bild av Hangö som vinterstad. Bort skall bilden om att Hangö är en spökstad under årets kallaste månader. Vi skall utnyttja allt som går att utnyttja under vintern, vare sig det var naturen eller årstidens största fest, julen. Det skulle kunna vara vad som helst. Hur låter till exempel en vinterversion av Östersjö Maraton, där man får skida 42 kilometer i vackert vinterlandskap? Eller Finlands sydligaste och någon dag också största julmarknad, med unika Hangöprodukter i fokus? Eller kanske en vinteridrottsdag för barn? När Hangö börjar ordna evenemang för turister och lokala hangöbor börjar pengarna klirra i stadskassan. Sen kan vi bygga den där länge önskade ishallen (fast jag skulle föredra en simhall) eller fast ett skidrör för dem som vill skida under sommaren.

Möjligheterna för Hangös framtida vintrar är många. Jag hoppas att detta tände en glödlampa hos dem som styr och ställer i Hangö. I början krävs det bara små satsningar, men bra och unika idéer, för att göra Hangös vintrar bättre än några andra städers vintrar. Och när ordet om Hangös Vinterdagar (se vilket fint namn jag kom på!) sprids, så vill alla människor från när och fjärran uppleva Hangö också under vintern. I det långa loppet ger det staden möjligheter för större satsningar.

Just nu är Hangös vintrar kalla, mörka och rätt så tråkiga. Men inom några år kunde januari vara den bästa månaden på hela året! Och ännu större kunde det bli, om Hangö skulle samarbeta med Raseborg för att skapa Västra Nylands Vinterdagar, Finlands största vinterjippo! Det tycker jag låter ganska coolt!”