Julens glädje

Dags för 12 Events of Christmas: Lucka 9!

Innan du börjar invända och säga att jag misslyckats, eftersom jag bara hunnit till lucka 9 då det redan är julafton, så säger jag att det inte stämmer eftersom julen egentligen börjar först imorgon! 😉

Idag har vi firat jul på de flesta håll i landet. I skrivande stund sitter jag på soffan i vardagsrummet, mätt (och törstig, även efter två stora glas vatten) och med julgranen samt en liten presenthög bredvid mig (men en hel del papper överallt runt omkring mig). Resten av familjen har redan lagt sig och jag känner mig faktiskt också smått utmattad själv. 

Men det finns något speciellt jag vill dela med er innan min dejt med John Blund. 

Förutom vårt typiska julfirande, som omfattar julbastu och julbord med alla läckerheter (och i år även snaps och julöl) och sedan en gemensam stund i vardagsrummet med presenter och mingel, tog jag i år del av julspelet i kyrkan.

Med det menar jag att jag var med i julspelet. Som skådespelare. Jag hade ett par viktiga roller, för det första som “Pojken som inte vet vad julen betyder” och för det andra som “Herde nummer 3”. För min del krävde det inte så mycket arbete; ett par övningar och effektiv inlärning av repliker. Men det spelar ingen större roll. Budskapet gick fram, julresultatet var kort och koncist och helheten fungerade effektivt, med några fagra julsånger inslängda mellan scenerna (dessa stod såklart våra tre fina sångfåglar för). 

Efteråt kändes det uppfriskande att stå vid dörren med kollektkorgen och önska människorna en god jul. Och sedan få en rad med leenden tillbaka. För att inte tala om den glädjefyllda kramen som en ung herreman ville dela med sig! 

Efter julspelet bar det av med de tidigare nämnda sångfåglarna till sängavdelningen i hälsovårdscentret. Här höll vi en kort andakt kryddad med vackra julsånger i äkta a capella stil. Än en gång fylldes jag av en varm känsla då jag såg glädjetårar fylla de gamlas ögon, några svaga leenden på läpparna och alltjämt nöjda miner. För att inte tala om den hurtiga mannen som kom med dagens bästa replik:

“Förlåt att min hand är så kall – men jag har ett varmt hjärta”

Då kändes det bra att återvända hem och äta upp julgröten! 

Idag har jag spridit julglädje och själv tagit mig åt av den (i form av kramar, ett fint julkort från vänförsamlingen och dylikt). Jag hoppas att du har haft en fridfull julafton! Fortsätt för all del att fira ännu! Det är nu den riktiga festen börjar! 

God jul! 

  

En doft av jul

Välkommen till 12 Events of Christmas: Lucka 8!

Nu är det bara fyra dagar kvar till julafton! Det brukar betyda att familjer stressar in i det sista med julgranen, julmaten och julklapparna. Vår gran hittade in i vardagsrummet igår och idag var det dags för julbak.

En av de bästa sakerna med julen är alla ljud och alla dofter. Vare sig du går in på Stockmann, en helt vanlig ABC eller stiger in i vårt kök så kan du vara säker på att du hör Last Christmas av Wham! minst en gång varje timme – eller alternativt någon version av en gammal julklassiker. Och resten av tiden fylls radion av vattniga, moderna “julsånger” av dagens hetaste artister. Jag hörde idag en “julsång” av självaste Justin Bieber, men har (till all tur) inte en blekaste minnesbild av hur den lät! 

Vissa juljud fastnar. På gott och på ont. Ta bjällrorna till exempel. De finns överallt och tydligen förvandlar de vilken sång som helst till en julsång. Eller den årliga Coca Cola-reklamen, som i år är ovanligt irriterande (den kommer på TV:n bokstavligen vid samma stund som jag skriver detta): “It’s so important to make someone happy. Make just one someone happy. Make someone heart to heart you. Make someone happy. And you will be happy too”.

Nej, jag vill inte köpa Coca-Cola, fastän ni försöker hjärntvätta mig varannan reklampaus! 

Eller ta Giganttis julreklam, med levande smarttelefoner och en julsång jag aldrig har hört. Eller Jaffas julreklam med sjungande frukter som uppträder med en en julsång som jag HAR hört. Eller H&M:s julreklam med en flygande Katy Perry och en låt som jag antar är en av hennes?! Det finns något för alla. 

Men idag har det handlat närmast om dofter. Under eftermiddagen kände jag den söta doften av jullimpa som kom från köket. Och självklart var det ju min kära far som bakade de traditionella limporna för Gud vete hur mångte gången. Efteråt fylldes halva huset av en annan välbekant doft – pepparkakor. Denna gång var det jag som bakade bruna katter, stjärnor, härtan och personer ur en stor klump deg som – detta medger jag – även delvis hamnade in i min mage utan att ta en sväng in i ugnen först. 

Och nu, på kvällen, sitter jag här i vardagsrummet och försöker förgäves känna doften av julgranen som står ett par meter ifrån mig. Istället känner jag endast doften av pepparkakor. Men den doften är åtminstone behaglig. 

Julen doftar och låter på ett speciellt sätt – det är något vi måste njuta och stå ut med i ett par veckor. Och trots att man tröttnat på alla dessa juligheter redan innan julen ens officiellt hunnit börja så saknar man allt detta lika mycket varje år. Tills man ser Valios nya reklam som mixar den nya mjölken med Star Wars. Tills man ser Duracells nya reklam som gör de hyperaktiva kaninerna til Jediriddare. 

Är det jul eller Disney-chefernas feta plånböcker vi firar? 

  

En satsning på sitzar

Dags för en dubbellucka idag! 12 Events of Christmas: Evenemang 4 och 5! 

På tisdagen deltog jag i Nyländska Nationens julsitz. Den kunde ha ordnats traditionsenligt i Merkantila Klubbens kokheta klubblokal med det klibbiga golvet och de dämpade färgerna, men denna gång överträffade NN mina förväntningar. Sitzen hölls på nattklubben Vegas i Åbo centrum, där två långbord var uppsatta mitt i salen framför bardisken (strategiskt val!). Feelisen var som vanligt ganska så nära toppen, då nylänningar mellan Hangö och Borgå stämde upp i sång, tömde sina snapsglas och minglade med varandra. Nationens nya styrelse erbjöd på lite extra underhållning i form av en ny julig snapsvisa (sätt in den i sångboken!) och en frågesport med julsångstema i vilken mitt bord fråntogs vinsten på grund av domarnas bisarra beslut. 

Sibbo stod på bordet tidigare än någonsin förut. Drickabiljetterna räckte knappt till. 

Efter den ovanligt kortvariga sitzen var det dags för eftersläpp och dans på scenen bland konstgjort rök. Ja, och karaoke förstås. Bon Jovi och Hector plöjde jag igenom med perfektionism och till dånande applåder. Ledin, som jag sjöng med mina två sångfåglar, gick kanske lite mindre elegant…

En halv dags återhämtning kunde jag unna mig själv. Sedan var det dags igen. 

På onsdag kväll klev jag upp för trapporna till SFP i Åbos kansli och det första jag fick se var bekanta ansikten i färggranna och smått förskräckliga jultröjor (oroa er inte, det var meningen). Själva mötesrummet hade omvandlats till sitzsal där ena väggen ockuperades av ett långt bord som var fyllt med julens läckerheter: skinka, lådor, rosoll och gravad lax! Vi satt oss på våra platser, sjöng för full hals (ledda av kretsens ordförande, med sina intressanta åsnebryggor och torra skämt) och tömde våra glas. Även nu fick vi njuta av lite extra program: julklappar, Jodellåda, snyggfulaste jultröjan-tävling och en hemlig uppgift. Min hemliga uppgift bestod av att “vara hipster om allt”, men eftersom jag inte visste hur jag skulle göra det på ett bra sätt böt jag uppgift.

Lobba för kostymförbud i SU.

Ber om ursäkt. Debbaten blev het och så gott som alla var emot mig. Kan officiellt meddela här att jag inte egentligen vill förbjuda kostymer. De är otroligt bekväma. Älskar att klä mig i kostym. Så kör hårt bara, både flickor och pojkar! 

Det här var en sitz med lite annorlunda prägel. Politik och lobbyverksmahet blandat med snapsvisor och julmat. Elegant och roligt! 

Dags att börja koka lite mera glögg. Kvinnan med ljus i håret närmar sig igen…