Öster om Helsingfors

Idag befinner jag mig öster om vår huvudstad, i ett av landets äldsta städer. Hit körde jag en lugn söndagsmorgon från Hangö.

Jag sitter längst fram på en grön träbänk i domkyrkan i Borgå.

Omen kvart inleds festmässan där min älskade sambo blir officiellt välsignad till ungdomsarbetsledare. Den sköts av självaste biskopen i Borgå stift, Björn Vikström.

Kyrkan fylls av folk, sorlet ökar, fjärilarna i magen dansar febrilt. Och jag kan inte ens tänka mig hur hon känner sig. Jag tror att jag aldrig sett henne så nervös förut. Men till all tur står hon inte ensam för även andra ungdomsarbetsöedare och diakoner ska väslignas denna mulna söndag.

Men det kommer att löpa smort – hon är ju duktig, min älskling. Hon har hoppat över högre hinder.

Ikväll ska vi fira hemma med en välplanerad överraskning.

Gratulationer och lycka till!

Advertisements

Alla hjärtans dag är en fet lögn

Jag tänker börja med att be om ursäkt av alla de som tycker att alla hjärtans dag är en fin fest. Det får ni tycka. Men jag behöver inte tycka likadant. Jag brukar sällan gå mot strömmen när det gäller traditioner, men då det kommer till alla hjärtans dag (eller vändagen som jag själv hellre kallar den) så tänker jag vara en av de få glädjedödarna. Ledsen för det. Men alla mynt har sina två sidor. 

Faktum är att alla hjärtans dag är en fet lögn. 

Förr brukade jag inte lägga desto mera tid eller energi på denna dag men under de par senaste åren har jag bara börjat se vändagen som otroligt onödig och som bortkastade pengar. Alla hjärtans dag är ett praktexempel på hur något som började som en dag då man ska visa kärlek småningom förvandlats till en av årets viktigaste dagar för dem som vill tjäna massvis med härliga slantar. Julen är såklart det andra exemplet. Konsumerismen når sin topp under vändagen då blommor, kort och smycken säljs i tusental och restaurangerna runt om i världen är fullbokade. Det handlar alltså om att skaffa sig en liten extra bonus på kärlekens och vänskapens bekostnad. Är det så det ska vara? Varför ska vi känna oss tvingade att visa kärlek genom dyra gåvor? 

Youtube-användaren jacksfilms belyser hela problemet väldigt bra i sin låt “Valentine’s Day Is A Lie”: alla hjärtans dag handlar idag mera om rädsla än om kärlek. Rädsla att inte tjäna tillräckligt mycket på blom- och korthandeln, rädsla att förlora till konkurrenterna, rädsla att gå i konkurs, rädsla att inte bli ihågkommen av sina vänner, rädsla att dejten slutar med att man blir dumpad. 

Och varför ska den fjortonde februari vara den dag då du ska minnas din käresta eller berätta dina kompisar att du älskar dem, då du kan göra det när som helst under året? Varför vänta till en specifik dag då det finns 365 dagar att välja mellan? 

Det tycks dessutom inte finnas en konsensus om huruvida den helige Valentin, som gett dagen sitt engelskspråkiga namn, faktiskt på riktigt funnits eller om han varit en eller flera personer. Så runt honom har det sedermera skapats en hel del olika förskräckliga historier som sedan inspirerat till skapandet av denna dag. En till lögn alltså. 

Jag vill inte på något sett underminera betydelsen av denna dag till alla turturduvor där ute och självklart är det fint att vi visar varandra kärlek och vänskap, men ibland får man tänka efter vad det verkliga syftet med vissa saker är. Om du dock visar din uppriktiga kärlek och inte faller för konsumerismens frestelser eller vändagens lögner, har du förstått den sanna betydelsen av alla hjärtan dag. 

Glad vändag allihop! 

En doft av jul

Välkommen till 12 Events of Christmas: Lucka 8!

Nu är det bara fyra dagar kvar till julafton! Det brukar betyda att familjer stressar in i det sista med julgranen, julmaten och julklapparna. Vår gran hittade in i vardagsrummet igår och idag var det dags för julbak.

En av de bästa sakerna med julen är alla ljud och alla dofter. Vare sig du går in på Stockmann, en helt vanlig ABC eller stiger in i vårt kök så kan du vara säker på att du hör Last Christmas av Wham! minst en gång varje timme – eller alternativt någon version av en gammal julklassiker. Och resten av tiden fylls radion av vattniga, moderna “julsånger” av dagens hetaste artister. Jag hörde idag en “julsång” av självaste Justin Bieber, men har (till all tur) inte en blekaste minnesbild av hur den lät! 

Vissa juljud fastnar. På gott och på ont. Ta bjällrorna till exempel. De finns överallt och tydligen förvandlar de vilken sång som helst till en julsång. Eller den årliga Coca Cola-reklamen, som i år är ovanligt irriterande (den kommer på TV:n bokstavligen vid samma stund som jag skriver detta): “It’s so important to make someone happy. Make just one someone happy. Make someone heart to heart you. Make someone happy. And you will be happy too”.

Nej, jag vill inte köpa Coca-Cola, fastän ni försöker hjärntvätta mig varannan reklampaus! 

Eller ta Giganttis julreklam, med levande smarttelefoner och en julsång jag aldrig har hört. Eller Jaffas julreklam med sjungande frukter som uppträder med en en julsång som jag HAR hört. Eller H&M:s julreklam med en flygande Katy Perry och en låt som jag antar är en av hennes?! Det finns något för alla. 

Men idag har det handlat närmast om dofter. Under eftermiddagen kände jag den söta doften av jullimpa som kom från köket. Och självklart var det ju min kära far som bakade de traditionella limporna för Gud vete hur mångte gången. Efteråt fylldes halva huset av en annan välbekant doft – pepparkakor. Denna gång var det jag som bakade bruna katter, stjärnor, härtan och personer ur en stor klump deg som – detta medger jag – även delvis hamnade in i min mage utan att ta en sväng in i ugnen först. 

Och nu, på kvällen, sitter jag här i vardagsrummet och försöker förgäves känna doften av julgranen som står ett par meter ifrån mig. Istället känner jag endast doften av pepparkakor. Men den doften är åtminstone behaglig. 

Julen doftar och låter på ett speciellt sätt – det är något vi måste njuta och stå ut med i ett par veckor. Och trots att man tröttnat på alla dessa juligheter redan innan julen ens officiellt hunnit börja så saknar man allt detta lika mycket varje år. Tills man ser Valios nya reklam som mixar den nya mjölken med Star Wars. Tills man ser Duracells nya reklam som gör de hyperaktiva kaninerna til Jediriddare. 

Är det jul eller Disney-chefernas feta plånböcker vi firar?