Glögg och spex

Kära vänner och hankeiter! Det är dags för lucka nummer två av 12 Events of Christmas! Och idag dyker vi ner i den kokheta spetsade glöggen och skrattar ihjäl oss av utdragna skämt om humanisters tankevärld…

Torsdagen den tredje december deltog jag och ett par tusen andra studerande (av vilka åtminstone ett par busslaster kom den långa vägen ända från Vasa) i den traditionella Glöggrundan. Som en första årets studerande ville jag såklart se vad det hela gick ut på, även om jag fått höra av en mycket trovärdig källa (som varken är hankeit eller humanist) att Glöggrundan en gång i tiderna varit mycket mera glöggcentrerad. Nuförtiden är det ju fråga om att man samlas vid domkyrkan för att få en karta och en kopp glögg och sedan under några timmars tid runda diverse barer och nattklubbar i Åbo och samla stämplar för att få halarmärken. Sedan samlas alla på efterfest vid någon nattklubb. I år fick festen av stapeln i Monkey samt i Börs, med fri gång mellan båda nattklubbarna genom Forum (hur coolt är det inte att vandra i ett köpcenter mitt i natten!).

Själva rundan löpte ju som smort! Med mitt lilla gäng gamla och nya bekanta besökte vi ett antal olika platser, av vilka vissa var totalt nya för oss. Köerna var som väntat långa, men priserna på dryckerna ändå relativt låga (och detta syntes även i mängden dricka man fick för priset!). Flera platser serverade glögg, men ofta handlade det om en shot eller öl/cider/lonkero.

Den långsamt mörknande staden var en ganska munter syn, då tusentals halarklädda studerande spred sig över hela centrum och den gråa decembernyansen genast förstärktes av alla möjliga färger.

Efter en kort mellanfest köade vi i 45 minuter in till Monkey. Vi bytte våra stämplar mot halarmärken (åtta stycken stämplar räckte till glöggkandidat!) och påbörjade efterfesten. Till en början var allt som normalt, men efter midnatt började det bli obehagligt trångt överallt, trots att festen var så utspridd. När Norlie & KKV började spela på Börs var trängseln så stor att man kände sig som en sardin på burk. Den värmen och intimiteten klarade man inte så långe, så jag gav upp och tog mig hem.


Ikväll har jag skådat på ett sjukt roligt spex, upsatt av Akademiska Spexet vid ÅA. Spexet gick under namnet Odysséen och var en moderniserad tolkning av den klassiska berättelsen. Och som väntat innehöll den en mängd skämt om humanister, kemister, närpeser, rika människor och studieliv. Och allt var kryddat med en rad finurliga sånger och roliga dansnummer – för att inte glömma de härliga omstarterna som publiken kom med!

Glögg oxh spex har alltså spetsat slutet av denna vecka för mig! Nu återstår bara veckoslutet med diverse andra orsaker till fest! 😉

Utmaningar

Jag sitter i en buss med ett gäng väldigt ivriga och totalt okända ungdomar från Finlands vackraste storstad. Jag vet att jag är påväg mot Toijala för att spendera ett veckoslut med 500 andra ungdomar från olika delar av Svenskfinland. Jag har saknat känslan av Höstdgagsgemenskap, eftersom det gått två år sen min senaste dos. Och när jag äntligen kommer fram står jag inför en utmaning: jag ska i egenskap av gruppledare se till att 10 ungdomar från min församling kommer hela och hållna tillbaka hem efter veckoslutet. Utmattande – javisst! Roligt – definitivt! Stökigt – ingen tvekan! Men jag skulle inte ha klarat det utan mitt Dynamiska Duo – så ni förtjänar ett stort tack!

Jag sitter hemma på sängen med en nål och lite tråd och med SF-klubbens röda halare i famnen och funderar hur i hela halva världen jag ska sy fast ett snärtigt tygmärke på halaren. Så trär jag bestämt tråden igenom nålsögat (det går bättre än jag väntat mig), sticker nålen i tyget och antar utmaningen. En halvtimme senare sitter mitt första halarmärke stadigt fast. Bara tjugotre märken kvar. Tre till sitter fast samma kväll. Jag känner mig väldigt nöjd över att äntligen ha någon nytta av mina nästintill obefintliga handarbetskunskaper.

Jag sitter på Onnibus (varför har jag aldrig noterat detta företag förut? Bolaget är ju rena rama paradiset för en studerande!) påväg mot huvudstaden. Framför mig ser jag två dagar med en grupp obekanta politiskt aktiva ungdomar från olika delar av Svenskfinland. Hur ska jag göra ett gott intryck på dem? Och vad ska jag säga till Carl Haglund och Eva Biaudet när jag träffar dem? Politikerskolans avslutning i Helsingfors är en mindre krävande utmaning, men ändå väldigt givande!

Och nu sitter jag hemma på soffan i ett mörkt vardagsrum (borde visst skaffa en taklampa) och glor på ett Word-dokument med två fullskrivna sidor. Det känns som att jag tagit an en utmaning som jag inte kommer att klara av. Inte för att det spelar någon roll. Inget pris väntar för den som klarar utmaningen och inget straff för den som misslyckas. Men jag har 30 dagar på mig. Att skriva 50 000 ord. Och tre dagar har redan förflutit utan att jag haft en minsta chans att ens börja skriva. Och trots att jag har en idé och en någorlunda klar struktur, känns det omöjligt att omvandla allt till ord. Det känns omöjligt att bilda meningar som ens liknar det vi skulle kalla svenska. Och så har det alltid varit. Så kommer det högst antagligen alltid att vara. Annars skulle jag väl ha skrivit min bestseller redan.

Det här kan vara en utmaning som inte slutar lika bra som de tidigare – men så är det i livet, i studierna, i politiken. Vi sväljer det och går vidare. Nästa gång. Då tar vi det. Eller gången efter det.

I’m so sorry!

Vad håller jag på med? Om bara några timmar ska jag ta mig till Arkenparken för att delta i en gulisintagning (min tredje – och förhoppningsvis sista – för året) och en sitz (inte min sista för året). Och hela parken kommer att krylla av Sibbobor, Borgåbor och andra östnylänningar – eller som vi här på ÅA kallar dem – öffeniter.

Hold. On. A. Minute. Du är ju västnylänning, säger du kanske. Javisst, det är jag, och dessutom bor jag så väst från Östra Nyland som man bara kan komma. Och jag är medlem i Nyländska Nationen! Jag kan väl inte bara övergiva min nation och delta i något som Öffen organiserar?!

Här följer ett typiskt västnyländskt svar – jonej. Jag kan och tänker inte övergiva NN men jag kan och tänker delta i Öffens evenamng (i synnerhet om jag blivit mutad att göra det av en väldigt inflytelserik Borgåbo – håll er borta från hen).

NN, I’m so sorry! Jag är precis lika paranoid som du är! Och jag är rädd för att skämma ut hela Västra Nyland!

Men ett halarmärke och en sångbok får jag väl skaffa…? Och sitza, det kan väl östnylänningar precis lika bra, eller? Alkoholen förenar ju folk, så kanske regionsgränserna suddas ut under kvällen…

Iakttagelser efter första studiemånaden

Idag har det gått en månad och två dagar sedan jag inledde studierna den där varma augustidagen, svettandes på stolen i auditoriet i ASA eftersom jag cyklat nästan fem kilometer i behaglig hetta. Och under den månaden har jag varit med om det ena och det tredje men också gjort några intressanta iakttagelser. Eftersom jag började blogga så här sent är det lättast att presentera iakttagelserna i kort format istället för att gå mera in på dem. Får väl skylla mig själv för det.

  • Att sikta på att komma på föreläsningen då den faktiskt börjar och inte då det står på läsordningen (dvs. femton minuter tidigare) är inte ett bra beslut om man vill komma i tid
  • För 2,60 € får man en otroligt bred och smaklig skollunch som får grundskolans lunch att verka ännu sämre än den redan är
  • Matköerna är minst fem kilometer långa
  • Studielivet koncentreras till tiden mellan måndag och torsdag, men under veckosluten är det dött som bara den
  • Man behöver inte delta i alla evenemang som ordnas, men man gör det bara för principens (och alkoholens) skull
  • Efter en händelserik vecka märker man på söndag kväll att man inte just har haft tid för studier
  • Österbotten är nästan suspekt underrepresenterat bland samhällsvetarna i år. Det samma kan inte sägas om Sibbo
  • Att försöka leva enbart på studiestödet är en utopi
  • Det är möjligt (men kanske otroligt idiotiskt) att spendera 60 € på gulisakademin och halarmärken
  • Man kan vara otroligt pigg efter att ha sovit bara 3,5 timmar
  • Antingen hatar ÅA naturvetare, eller så försöker de dölja nåt för oss andra, eftersom Biocity står utanför campusområdet
  • Klubblokaler
  • En studerande från NN är tydligen välkommen att gå både på NN:s intagning och på Öffens intagning
  • Att ha gulisintagning och sitz under samma kväll känns som en mindre bra idé dagen efter
  • The Monkey är en farlig plats för plånboken

Det finns naturligtvis andra punkter men jag är dödstrött och dessutom kan jag ju inte spoila allt i förväg, eller hur? 😉