De där små sakerna

Ibland tror man att det krävs stora ting och djärva gärningar för att nå lycka och framgång i livet. Faktum är dock att man kommer väldigt långt även med små gärningar, några enkla ord, ett litet leende – ja alla de där små sakerna. En liten sak vid rätt tidpunkt lämnar för evigt en stämpel i en annan människas hjärta.

Jag blir så glad, så varm, då jag efter en lång och jobbig dag, eller tidigt på morgonen, eller sent på kvällen får bara ett litet meddelande på min telefon. Och lika glad och varm blir jag av att kunna skicka ett liknande litet meddelande tillbaka då hon minst anar det.

Och då jag ser på henne, på de där vackra, välkomnande ögonen, och det där ansiktet som alltid ler mot mig, oberoende av vädret utanför, känner jag mig tvungen att le tillbaka. Inte ett forcerat leende, utan ett varmt, kärleksfullt leende för att visa att hon landat där hon borde.

Jag registrerar det hon säger – vad hon tycker och inte tycker om – för att kunna utnyttja den informationen vid rätt tillfälle. Att kunna offra en del av sitt eget leverne för att köpa hennes favoritvin och leverera det efter en jobbig dag känns som det minsta man kan göra för att visa att man bryr sig.

Och visst misslyckas alla någon gång, men ibland kan även ett misslyckande ändå lyckas ganska bra. Brända plättar hit eller brända plättar dit – de smakar riktigt bra och går att äta. Och det säger jag inte för att hon inte ska bli ledsen, det säger jag för att det ÄR så. En pytteliten sak för att låta henne veta att jag inte bryr mig om att hon misslyckas, för situationen kan man lätt råda bot på.

Och vad skulle vara bättre än att sova vid hennes sida, att offra allt det man kunde eller borde göra, för att inte lämna henne ensam? Att stanna en natt längre, att bara somna bredvid henne, är en liten gärning som känns så betydelsefull, så varm efteråt.

Det spelar ingen roll om hon är glad eller ledsen, arg eller deppig, spritt språngande galen eller stressad, hon är ändå det finaste, det dyrbaraste jag har. Jag kan se förbi hennes dåliga dagar, jag kan le till henne och säga att jag älskar henne fast hon kanske skulle tro att jag skulle vara sur på henne. För det spelar ingen roll, hon är ändå den hon är.

Jag är redo att vidga mina vyer, att göra saker jag kanske inte är fullt så bekväm med, bara för att även hon för en gångs skulle ska ha det mysigt och skönt. Det gäller även att titta på Grey’s Anatomy (nästan) utan att gnälla.

Alla har vi svagheter och saker vi är osäkra över och med de små saker jag göra vill jag att hon ska kunna leva med och acceptera de hon har för – som sagt – ändrar de inte på den hon är, på alla de styrkor hon har och som jag bara kan drömma om.

Jag är en social och öppen person. Jag vill lära känna nya personer och även hennes vänner – jag vet ju hur kära de är för henne och hur roligt de kan ha tillsammans, så jag kan helt enkelt inte säga nej.

Och alla dessa små saker, medvetna och omedvetna ord och handlingar, får henne att flyga högt ovanför molnen, att se världen i all dess vackerhet, att njuta av tillvaron. Om då hon faller, tar jag i henne, och hon landar mjukt där jag är som varmast, som mest kärleksfull. I mitt hjärta.

Och där skall hon få förbliva.

 

Jag blev så glad

Jag blev så glad då jag reste hem från min arbetsskolning den där onsdagskvällen och blev inbjuden att spendera min kväll och natt med just henne. Just då fanns det inget bättre. De därpå följande dagarna skulle det inte vara möjligt i samma utsträckning.

Jag blev så glad då jag steg in i bussen klockan fem på torsdag morgon, för att inleda en lång resa till en ny stad i ett nytt land. Och jag blev så glad att få göra det med just henne och med en hel hög underbara människor, nära vänner och personer som jag mer än gärna delar min tid med.

Jag blev så glad över att få mysa på bussen och göra den långa resan lite mer intressant. Jag blev så glad då jag fick se nya landskap, lära mig nytt om det nya landet och träffa nya människor. Jag blev så glad över att få sprida glädje, att få hjälpa. Och jag blev så glad över att inte behöva dölja något, utan bara låta saker vara precis som de är. Jag blev också glad över att se att prisnivån var så mycket lägre än i Finland och att vädret var perfekt under hela resan.

Jag blev så glad att få resa hem igen utan missöden och att få sova en lång och skön natt med just henne. Och sedan blev jag väldigt glad av att vakna därpå följande morgon och få en underbar frukost!

Jag blev så glad då jag återvände till Åbo i gassande hetta, med grönskande träd och åstranden fullpackad av folk. Och bättre blev det att få vandra runt i staden med sommarlistan spelandes i öronen. Och jag blev så glad då jag gick in i klädaffären och möttes av en energisk och munter personal som mer än gärna hjälpte mig fast jag inte skulle ha behövt det. Hur skulle jag annars ha vetat att det var mer lönsamt att köpa femton par sockor än fem par?

Javisst. Jag har blivit väldigt glad över många små saker på sistone. Och det är något jag tänker ta tillvara. Sommaren kommer, värmen kommer, glädjen kommer. Och jag omfamnar dem som en gammal vän.

Jag rekommenderar att du gör likadant. Man kan finna mycket glädje i de mest obetydliga sakerna.

DSCF5477

 

Julens glädje

Dags för 12 Events of Christmas: Lucka 9!

Innan du börjar invända och säga att jag misslyckats, eftersom jag bara hunnit till lucka 9 då det redan är julafton, så säger jag att det inte stämmer eftersom julen egentligen börjar först imorgon! 😉

Idag har vi firat jul på de flesta håll i landet. I skrivande stund sitter jag på soffan i vardagsrummet, mätt (och törstig, även efter två stora glas vatten) och med julgranen samt en liten presenthög bredvid mig (men en hel del papper överallt runt omkring mig). Resten av familjen har redan lagt sig och jag känner mig faktiskt också smått utmattad själv. 

Men det finns något speciellt jag vill dela med er innan min dejt med John Blund. 

Förutom vårt typiska julfirande, som omfattar julbastu och julbord med alla läckerheter (och i år även snaps och julöl) och sedan en gemensam stund i vardagsrummet med presenter och mingel, tog jag i år del av julspelet i kyrkan.

Med det menar jag att jag var med i julspelet. Som skådespelare. Jag hade ett par viktiga roller, för det första som “Pojken som inte vet vad julen betyder” och för det andra som “Herde nummer 3”. För min del krävde det inte så mycket arbete; ett par övningar och effektiv inlärning av repliker. Men det spelar ingen större roll. Budskapet gick fram, julresultatet var kort och koncist och helheten fungerade effektivt, med några fagra julsånger inslängda mellan scenerna (dessa stod såklart våra tre fina sångfåglar för). 

Efteråt kändes det uppfriskande att stå vid dörren med kollektkorgen och önska människorna en god jul. Och sedan få en rad med leenden tillbaka. För att inte tala om den glädjefyllda kramen som en ung herreman ville dela med sig! 

Efter julspelet bar det av med de tidigare nämnda sångfåglarna till sängavdelningen i hälsovårdscentret. Här höll vi en kort andakt kryddad med vackra julsånger i äkta a capella stil. Än en gång fylldes jag av en varm känsla då jag såg glädjetårar fylla de gamlas ögon, några svaga leenden på läpparna och alltjämt nöjda miner. För att inte tala om den hurtiga mannen som kom med dagens bästa replik:

“Förlåt att min hand är så kall – men jag har ett varmt hjärta”

Då kändes det bra att återvända hem och äta upp julgröten! 

Idag har jag spridit julglädje och själv tagit mig åt av den (i form av kramar, ett fint julkort från vänförsamlingen och dylikt). Jag hoppas att du har haft en fridfull julafton! Fortsätt för all del att fira ännu! Det är nu den riktiga festen börjar! 

God jul!