Den magiska blicken

amnestyinternational-logo

Det sägs att ögonen är själens spegel. Idag fick jag det talesättet bekräftat.

Den internationella människorättsorganisationen Amnesty International har redan en längre tid drivit en kampanj med namnet “Look Beyond Borders”, med syftet att få världens människor att behandla asylsökande och flyktingar på ett humanare sätt och inse i verklig vilken nöd dessa människor befinner sig i just nu. Och precis som alla kampanjer som drivs av stora NGO:s, försöker även denna kampanj fånga allmänhetens intresse genom en uppseendeväckande video.

I videon jag fick se idag utfördes ett enkelt experiment. Två för varandra obekanta personer träffas i ett rum och får en uppgift: de ska titta varandra i ögonen i fyra minuter. Det är inte en stirrtävling, tanken är att man agerar fullkomligt naturligt och normalt, men tittar den andra parten rakt in i ögonen. Deltagarna parades ihop så, att en europeisk medborgare alltid var par med en syrier, irakier, afghan eller annan person från ett flyktingland. I experimentet deltog en brokig skara försökspersoner, allt från små barn till äldre herremän och ensamförsörjande muslimska mammor till brittiska studerande.

Som man kunde vänta sig var det hela såklart rätt så pinsamt i början. Två personer från totalt annorlunda kulturer träffar varandra första gången och är tvungna att genast titta på just det som anses vara så sårbart i en människokropp.

Flera undersökningar har gjorts angående ögonens roll i vår kommunikation. Om du tittar en främling i ögonen kan det tolkas på flera sätt, beroende på typen av blick du ger. För det mesta är blicken en invit till ytterligare konversation och umgänge, ibland är inviten artig, ibland frågande, ibland rentav sexuell. Vissa gånger visar du med blicken att du är ledsen eller osäker, ibland är du arg och vill inte ha något att göra med andra människor. Men så fort ögonkontakten etableras börjar du kommunicera på ett annat sätt, din kropp börjar långsamt skvallra om dig och dina innersta tankar och känslor väller ut. Det är därför ögonen är själens spegel – vi kan se in i människans sinne och förstå dem på ett helt annat sätt genom att göra en så simple åtgärd som att titta dem i ögonen.

Detta är även budskapet i videon och Amnestys kampanj.

Och resultatet av experimentet var verkligen hjärteskärande. Det som började i en rätt så neutral men vänlig blick slutade i kramar, gemensam lek, tårar och delning av minnen, erfarenheter och bilder. På bara fyra minuter agerade flera av dessa personer som om de känt varandra en längre tid. Och allt de gjorde var att titta varandra i ögonen och utbyta några ord – ibland räckte bara blicken för att den andra parten skulle förstå vad den första parten varit med om.

Och skulle vi alla följa denna princip skulle europeiska medier antagligen inte prata om en flyktingkris.

Det må vara så att vi inte har ett gemensamt språk, en gemensam kultur eller religion eller ens gemensamma värderingar – men vi har alla en själ och vi har alla ögon och känslor och ingen kan fullständigt dölja sina känslor så länge ögonkontakten bibehålls. Och när jag fick se dessa belgier, polacker och britter umgås med människor som flytt från sina hemländer i Mellanöstern – när jag fick se en kvinna krama en pappa som tvingats lämna sin familj, när jag fick se två små flickor leka med varandra som om de vore bästa vänner – ja, då ilade smärtan i själen när jag insåg att det verkligen är så enkelt.

Kanske finns lösningen på den alltid så eftertraktade, dock precis lika ofta så svårt genomförda, världsfreden i just denna video.

Låt en blick skapa fred och solidaritet.

Du kan kolla videon här!

Ett onödigt lidande

Några dagar sedan lyssnade jag på en expert från Röda Korset diskutera den pågående flyktingkrisen.

Fast vi finländare har ju ingen rätt att kalla det för en kris. Flyktingströmmen har för det första saktat ner och antalet flyktingar Finland tagit emot är skrattretande liten jämfört med den andelen människor som just nu lever i omänskliga förhållanden vid Europas gränser. Och ändå gör flera finländare motstånd och tänker sig att vårt land svämmar över av invandrare.

Finland är till ytan ett av Europas största länder. Majoriteten av befolkningen bor i södra Finland. Vi kommer inte att drunkna i invandrare fast de alla skulle komma hit.

Nu är det inte bara Finland som skött sig undermåligt i detta ärende. Hela Europa har skött flyktingsfrågan otroligt dåligt. Istället för att hjälpa har vi börjat stänga gränserna. Vi bildar en ny järnridå mot öst och hoppas att ingen ska märka.

Och krigsflyktingarna från Syrien, Afghanistan och Irak är bara toppen av isberget. Vänta tills klimatflyktingarna från Afrika börjar strömma in.

Vissa människor undrar varför vi inte bara kan skicka dem tillbaka? Varför kan flyktingarna inte fly någon annanstans i sitt eget land? Det beror på kulturskillnader. För en muslim är det inte så enkelt att bara bosätta sig någon annanstans. Vi som lever i individualistiska kulturer kan hur lätt som helst flytta vart vi än behagar. Men i kollektiva kulturer är det egna kollektivet det viktigaste som finns. Är du inte medlem i kollektivet, är du högst antagligen inte heller välkommen i gemenskapen. Därför kan en syrier inte nödvändigtvis bara flytta in i en grannby. Råkar personen i fråga vara en shiamuslim och alla andra i byn är sunnimuslimer, kommer livet att bli tufft.

Det är inte som att flyktingarna VILL komma till Finland. Vem vill frivilligt fly till ett land där det är snö och mörkt halva året, där maten är skitdyr och där allting känns så avlägset och främmande? De kommer för att de måste. De kommer för att det inte finns alternativ. De vill leva tryggt, de vill kunna bygga upp ett nytt liv. Och där måste vi bistå dem.

Vi västerlänningar har dessutom stora svårigheter att sätta oss in i flyktingarnas situation. Om ett blodigt inbördeskrig skulle bryta ut i Finland och de omkringliggande grannländerna, vart skulle du fly? Till USA? De vill inte ens motta sina egna grannar, varför skulle de vilja ta emot finnar? Skulle du vilja bo på ett flyktingläger tätt inpå andra totalt främmande människor och hoppas på att någonsin skulle få tak över huvudet, rena kläder och mat?

Integrationen måste ske bättre, det måste ske snabbare och det måste ske direkt. Men det är inte kvotflyktingarna som är problemet, ej heller de asylsökande som får flyktingstatus och påbörjar integrationen. Det är den växande andelen papperslösa. Bara för att ligger i ett juridiskt limbo betyder inte att vi inte bär ett ansvar över deras välmående. Jag tror vem som helst håller med mig om jag säger att jag hellre vill att dessa papperslösa ska få ett hem och ett jobb än att vi har femton tiggare på varje gata i de större städerna.

Invandrarna kommer inte att bli marginaliserade brottslingar om vi ser till att de behandlas humant och får den uppmärksamhet de behöver. De må komma från andra kulturer, men de är på lika mycket människor som vi är. Bara genom att förstå dem och mätta deras hunger, uppfylla deras behov och bistå dem i livets svårigheter kommer de att kunna integreras i vårt samhälle.

 

 

Om Finland vore fläckfritt

Finland är världens bästa land att vara bosatt i. Vi har en hög levnadsstandard, välutbildade medborgare, en stabil och säker tillvaro samt en blomstrande jämställdhet. Man brukar säga att det är som att vinna på lotto om man föds i Finland. Det sägs att det trots det kalla vintervädret och de skyhöga priserna på allting är rätt så hyfsat att bo i detta nordliga land. Och visst är det så. Men under ytan hittar man trots det så mycket mer. Inget land är perfekt, inte ens Finland. Vårt land brottas i själva verket med några relativt allvarliga människorättsliga problem som visar att trots att vi är ett jämlikt, fritt och demokratiskt samhälle, finns det ännu vissa områden i samhällslivet inom vilka vi borde skärpa oss avsevärt.

De problem som Finland får jobba med handlar om behandlingen av asylsökande, om inställningen till transsexuella personer samt om fysiskt och sexuellt våld som riktar sig mot kvinnor.

Enligt ett nytt reformförslag från regeringen skärps kravet på att sammanfoga en familj med två barn till att familjen ska ha minst 2600 euro netto i månadsinkomster. Detta gör dock en sammanfogning av familjer så gott som omöjligt. Kraven har skärpts tidigare, år 2010 samt år 2012, och ingen redogörelse har gjorts angående effekterna av dessa skärpta krav. Nu kommer kraven att skärpas ytterligare och de krävda månadsinkomsterna blir bara högre. Det är redan nu svårt för flera finska familjer att sammanfoga sina medlemmar, så hur skulle flyktingfamiljer och personer som kommer från utlandet kunna göra det, då deras inkomster i största allmänhet är lägre? Det ska inte vara så krävande och så dyrt att få sina närmaste släktingar på ett säkert sätt in i landet. Barn, åldringar och gravida kvinnor – de som är på väg till Finland just nu – är inte ett hot mot vårt land och vårt samhälle.

Den stadiga flyktingströmmen har väckt häftig debatt även i Finland och flera kommuner har haft svårigheter att placera de asylsökande som kommer in i landet. Under det senaste året har man grundat flera mottagningscentra för asylsökande, men de har ett begränsat antal platser. Därför placeras årligen ungefär tusen asylsökande i så kallade förvaringsplatser. Dessa förvaringsplatser motsvarar i själva verket vanliga polisbutkan. Asylsökande och flyktingar behandlas med andra ord alltså som brottslingar, som slängs in bakom lås och bom bara för att de flytt undan krig, fattigdom och misär. I värsta fall kan de drabbade vara tvungna att sitta i dessa förhållanden i upp till två år! Och detta gäller inte bara unga, starka män – även barn, barnfamiljer, åldringar och gravida kvinnor utsätts för denna typ av behandling. Internationella förordningar stadgar klart och tydligt att polisförvar ska användas som sista utväg då inget annat alternativ för placering finns. I Finland är detta dock möjligt på grund av ett lagligt limbo – dessa människor är inte finska medborgare och inte heller flyktingar, utan asylsökande utan någon egentlig identitet. Men att behandla asylsökande på ett humant och medmänskligt sätt är det första steget i integrationen till det finländska samhället.

Läget för diverse sexuella minoriteter och könsminoriteter är relativt bra i vårt land. Här utsätts man inte för tortyr, mord, våldsamheter eller diskriminering om man tillhör en LGBT-grupp. Men detta till trots har Finland en translag som på ett väldigt spektakulärt sätt kränker transpersoners rättigheter. Enligt lagstiftningen ska en person som vill byta kön 1) inte kunna föröka sig, det vill säga vid behov gå med på att sterilisera sig, 2) gå med på att ändra sitt eventuella äktenskap till ett registrerat partnerskap och tvärtom (detta kommer att vara irrelevant efter att lagförändringen träder i kraft) samt 3) presentera medicinskt bevis på att hen tillhör det motsatta könet. Lagstiftningen kombinerar med andra ord idag det juridiska godkännandet av ett könsskifte med själva medicinska processen. Men för de flesta transpersoner är det inte nödvändigtvis fråga om att behöva se ut exakt som det motsatta könet. Många transpersoner är nöjda med att identifiera sig som en person av det motsatta könet. Därför borde även lagstiftningen ta detta i beaktande – att inte tvinga en person att faktiskt fysiskt byta sitt kön föra att juridiskt kunna göra det. En intervju eller en anmälan borde räcka mer än väl. Steriliseringsprocesser kan dessutom vara livsfarliga, även i ett land som Finland. Dessutom är det väl svårt att avgöra exakt vilka de medicinska bevisen på att man är “man” eller att man är “kvinna” egentligen är. Det finns hybrider och mellanformer. Dessa två kön är mera en social konstruktion än en biologisk konstruktion!

Våldet mot kvinnor är än idag det största problemet i vårt land. Enligt undersökningar är Finland det farligaste landet i EU för kvinnor. Våld som riktar sig mot kvinnor sker dessutom ofta inomhus och är mera osynligt än andra former av våld. År 2014 rapporterades det att 30 % av de finländska kvinnorna mellan 18 och 74 år hade råkat ut för fysiskt eller sexuellt våld av sin dåvarande eller tidigare partner. 83 % av dem som dött som en följd av familjevåld mellan åren 2002 och 2009 var kvinnor. År 2011 blev våld inom nära relationer officiellt en polissak, från att ha tidigare varit en privat företeelse.

Så sent som år 1994 blev det olagligt att våldta sin partner i ett parförhållande! Än idag våldtas ca 15000 kvinnor i Finland varje år. Av alla inlämnade våldtäktsanmälningar leder bara var femte till en rättegång, medan var sjunde leder till en fällande dom för gärningsmannen. År 2011 började man klassa tvång till sex som våldtäkt även ifall kvinnan är alkohol- eller drogpåverkad, har en funktionsnedsättning eller är på något annat sätt okunnig att uttrycka sin vilja. Trots det definierar man än idag våldtäkt på basen av hur mycket våld som används vid gärningen, istället för att definiera det utgående från ovilja till samlag. Våldtäkt handlar alltid om ovilja och är aldrig offrets fel! Det var först år 2014 som alla typer av våldtäktsfall blev officiella polisärenden.

Om Finland vore fläckfritt, skulle vi verkligen vara världen bästa land att vara bosatt i. Men vi har ännu mycket vi kan bättra på. Vissa saker kommer att ta tid, andra kanske bara gömmer sig strax bakom hörnet. Vi måste diskutera och fatta beslut. Vi måste våga ta initiativ och tänka på alla människor i samhället. På så vis kan vi göra Finland till ett jämlikt, fritt och demokratiskt samhälle helt på riktigt.

 

Bajsansiktet

Idag firar vi den internationella dagen mot rasism.

Varför behöver vi en specifik dag för en sådan sak? En mycket god fråga. Vi förnuftiga människor borde ju motarbeta rasism året runt, utan att behöva incentiveras till att göra så. Om det ändå vore så enkelt. Än idag går alltför många omkring på gatorna med ytterst rasistiska åsikter som inte bidrar till välfärdssamhällets utveckling på något sätt. Vilket av dessa är ett realistiskt problem: rasister som med jämna mellanrum ordnar våldsamma protester på gatorna eller flyktingar från Syrien som försöker göra sitt bästa för att kunna leva ett säkert och normalt liv i ett okänt samhälle? Vem orsakar större skador för det välfärdssamhälle som vi försöker upprätthålla: rasisten eller flyktingen?

De finns de som hävdar att det bor en liten rasist inom oss alla. Alla har vi fördomar om till exempel muslimer och var och en av oss funderar ibland på om det är säkert att gå ut på gatorna efter att mökret lagt sig. Men få tänker på att den föreställningen vi har av människorna i Mellanöstern och andra avlägsna delar av planeten kommer från de medier som vi dagligen följer. Vi snappar konstant upp ny information, både medvetet och omedvetet. Trodde du att det bara är Ryssland och Kina som censurerar och rapporterar saker ur sin egen synvinkel? Nejdå, västerländska medier gör precis samma sak, och i allra högsta grad dessutom. Vi kan omöjligen säga att den bild som våra medier framför av andra kulturer är rättvis – den är snarare väldigt snäv och motsvarar knappast hela verklgheten. Fast vad vet jag, jag har ju aldrig rest till Libanon.

Det har gått en lång tid sedan slaveriet och kolonialismen dominerade världspolitiken, men det är nu, under den postkoloniala tiden, som följderna börjar bli uppenbara. De svartas rättigheter är i dagens läge på papper exakt de samma som de vitas rättigher men i praktiken finns det ändå en viss motsättning som hängt kvar efter de gånga tiderna. Ta fast årets Oscar-debatt som ett exempel: inga svarta kandidater, andra året i rad! Eller tänk på Barack Obama, USA:s första svarta president. Det tog ju landet bara 232 år.

Alternativt kan du tänka på denna lilla djärva pojke, som uttalade sig i YLE:s Aamu-TV idag (kolla här eller alternativt på Arenan).

“Jag blir utskälld till ‘neger’, ‘bajsansikte’ eller ‘bajsfärgad”

Applåder. Verkligen originellt. Ni har nu listat ut att bajs är brunt. Precis som kaffe. Borde jag börja gå runt på stan och fråga folk som sitter på caféer: “Hej, hur smakar bajsdrycken?” Problemet ligger i orden. De hänger kvar. Speciellt “neger” som tabubelagts för evigehter sedan. Sluta använda dem. Så simpelt är det, snöansikte!

“Det känns inte bra att bli utpekad. Det händer så ofta att man inte längre orkar bry sig”

Detta betyder inte att man ska fortsätta med det. Mörkhyade människor har också känslor och de tycker det är precis lika illa om att bli kallade för bajsansikte som du skulle tycka det är illa att jag kallade dig fet eller ful, även om du var det.

“Alla är inte tillräckligt modiga för att gå fram och säga att den här personen beter sig illa mot mig”

Därför behövs vi. Vi ska stå emot rasismen. Hjälp dem som är utsatta. Och det behövs andra modiga killar och tjejer som Valtteri som faktiskt vågar sätta fart på stämbanden och tala om för oss hur det egentligen är. Det är dags att få ett slut på den här löjliga juntti-inställningen som råder i vårt samhälle idag. Om du är en lärare ska du göra något för att förebygga och stoppa all sorts mobbning. Är du en elev ska du våga stå på dig. Och är du bara en alldeles vanlig människa ska du använda sunt förnuft i vardagen. Jag förblir positiv över att alla människor innehar ett sunt förnuft. Det gäller bara att hitta det.

Jag deltog idag i en “human chain” som FHPT-flyktingstöd ordnade tillsammans med Humanistiska Föreningen vid ÅA. Dess syfte var att “uppmuntra till öppenhet till invandrare och för att visa solidaritet emot diskriminering”. Kedjan fotograferades och blir en av många bilder i Röda Korsets kampanj mot rasism.

Tillsammans går vi mot en bättre värld. Ett steg i taget. Eller som Michael Jackson brukade säga: “Heal the world. Make it a better place, for you and for me and the entire human race.”