Galna dagar

Vi lever i hektiska tider. Plötsligt borde dygnet ha dubbelt så många timmar och man ska närvara på fem platser samtidigt. Så fort man kliver över den första tröskeln, kommer följande emot. Sedan tar man fram sin kalender och märker att man någon gång för tolv veckor sedan märkt in ett evenemang som man sedermera glömt. Och nu borde man på något magiskt vis förbereda sig för det. Sedan dyker man upp på en plats och märker att man kommit för sent till ett evenemang som borde ha stått i kalenderns, men som av någon konstig anledning inte gjorde det.

Till sist tappar man bort kalendern. Då är man redigt vilse i sin tillvaro.

Tappa aldrig bort kalendern. Bär alltid en klocka på dig.

Vakna då väckarklockan ringer, sängen är inte till för att liggas i där man är i vaket tillstånd. Skippa dusch, skippa frukost, skippa snacket – det hinner man med sen!

Föreläsningen ska man inte missa! Professorn kanske säger något viktigt!

Och så är den plötsligt inställd och man står där utan att veta vad man ska ta sig till.

Och nu går två föreläsningar på varandra! Hur ska man kunna gå på båda?

Och så måste man ju reservera tid till att träffa sin bästa kompis, sin nästbästa kompis, sin tolfte bästa kompis, sin kusin, sin pappas arbetskompis systerson, sin hund och sin internetkompis från Myanmar.

Galna Dagar på Stockmann får man inte missa, man kan ju fynda otroliga saker! Eller nej förresten, skippa det, du vill inte stå där bland folk som tränger sig fram likt vilddjur och strider om den sista flaskan parfym.

Ja, och glöm inte att handla mat för veckan! Helst allt på en gång, så behöver du inte gå flera gånger!

Och sedan ska du på ett möte. Nej förresten, två stycken! Plus ännu tre till som går på internet! Det lönar sig att hålla reda på alla papper!

Bussarna är sena, nu rasar hela tidtabellen! Nåja, kanske man hinner ta en kaffe medan man väntar.

Glöm det, här ska göras hemuppgifter. Sjutton tentböcker att plugga igenom, trettiofem deadlines att ta i beaktande, tolv sidor med franska ord och ett grupparbete. Man kan inte påstå att man inte har något att göra i alla fall!

Just det ja, sedan finns det ju minst trettio böcker man vill läsa, hundra tv-program man vill se, tretton nya skivor man borde lyssna på och tre nya butiker att kolla in!

Toaletten måste visst repareras. Och väggarna målas om. Och cykeln borde fixas. Ring, ring, ring.

Hälsa på hos pappa och mamma! Fast avståndet är nog lite väl långt. Och inte är det billigt heller. Och så borde man ju förstås läsa på tenten. Vilket man gör bäst hemma.

Men se, nu tog pengarna slut, måste vänta på studiestödet nästa månad!

Då kan man väl lika gärna städa lägenheten, diska disken och tvätta byken. Det är i alla fall så gott som gratis.

Och någonstans där emellan ska man hinna äta, sova och gå på toaletten också.

Men på något vis hinner man ändå ta sig hem efter allt stohej, klä på sig sin mysskjorta och ligga i sängen riktigt nära den man helt av allt myser med. Och just då glömmer man allt om det som borde göras.

Man gör det som får en att må bra.

Bra så.

Det finns inget skönare…

Det finns inget skönare än att cykla igenom den friska höstluften för att ta sig till sin föreläsning. Känna den kalla brisen mot ansiktet och långsamt förlora känslan i händerna eftersom man glömt vantarna hemma.

Det finns inget skönare än att lägga sig under det varma täcket och somna efter en lång dag. Glömma bort alla bekymmer och bara ta med sig alla trevliga saker för att kunna vakna upp med sol i sinne nästa dag.

Det finns inget skönare än att sitta mitt bland alla böcker i biblioteket och göra hemuppgifter. Känna lukten av de gamla böckerna och lyssna på ett avlägset sus från någon konstig maskin någonstans.

Det finns inget skönare än tystnaden som kryper in på en då man sitter helt ensam i ett rum. Då får tankarna sväva runt alldeles fritt och man har äntligen en möjlighet att bara låta alla känslor välla ut.

Det finns inget skönare än att känna personer som bryr sig så mycket om en att det ibland bara går helt fel. Sådana får man sakna en lång tid men för det mesta brukar allting ha ett lyckligt slut.