Jag blev så glad

Jag blev så glad då jag reste hem från min arbetsskolning den där onsdagskvällen och blev inbjuden att spendera min kväll och natt med just henne. Just då fanns det inget bättre. De därpå följande dagarna skulle det inte vara möjligt i samma utsträckning.

Jag blev så glad då jag steg in i bussen klockan fem på torsdag morgon, för att inleda en lång resa till en ny stad i ett nytt land. Och jag blev så glad att få göra det med just henne och med en hel hög underbara människor, nära vänner och personer som jag mer än gärna delar min tid med.

Jag blev så glad över att få mysa på bussen och göra den långa resan lite mer intressant. Jag blev så glad då jag fick se nya landskap, lära mig nytt om det nya landet och träffa nya människor. Jag blev så glad över att få sprida glädje, att få hjälpa. Och jag blev så glad över att inte behöva dölja något, utan bara låta saker vara precis som de är. Jag blev också glad över att se att prisnivån var så mycket lägre än i Finland och att vädret var perfekt under hela resan.

Jag blev så glad att få resa hem igen utan missöden och att få sova en lång och skön natt med just henne. Och sedan blev jag väldigt glad av att vakna därpå följande morgon och få en underbar frukost!

Jag blev så glad då jag återvände till Åbo i gassande hetta, med grönskande träd och åstranden fullpackad av folk. Och bättre blev det att få vandra runt i staden med sommarlistan spelandes i öronen. Och jag blev så glad då jag gick in i klädaffären och möttes av en energisk och munter personal som mer än gärna hjälpte mig fast jag inte skulle ha behövt det. Hur skulle jag annars ha vetat att det var mer lönsamt att köpa femton par sockor än fem par?

Javisst. Jag har blivit väldigt glad över många små saker på sistone. Och det är något jag tänker ta tillvara. Sommaren kommer, värmen kommer, glädjen kommer. Och jag omfamnar dem som en gammal vän.

Jag rekommenderar att du gör likadant. Man kan finna mycket glädje i de mest obetydliga sakerna.

DSCF5477

 

Advertisements

Spänning i luften

Jag borde sova. Nej, på riktigt, inatt borde jag verkligen sova. Men det är lättare sagt än gjort. Det finns så mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Jag vill skriva. Jag vill se en film. Jag vill äta. Jag vill bara vara, inte gå och lägga mig ännu. Och jag känner mig nervös inför det som sker senare idag.

Det är äntligen dags. En idé som kläcktes av en mycket nära vän i höstas skall nu förverkligas. En idé som, jag skall vara fullständigt ärlig nu, kändes lite för utopistisk till en början. En ungdomskonsert i Hangö kyrka till förmån för vår resa till vänförsamlingen i Balvi senare i vår. Den går faktiskt av stapeln riktigt på riktigt! Och dessutom en konsert som till hundra procent ordnats av lokala ungdomar. Vi sjunger, vi musicerar, vi dansar, vi dekorerar, vi säljer biljetter, vi städar undan. Och allt är möjligt tack vare våra ungdomar! Hangö må vara en liten och död stad men vi kan definitivt vara stolta över våra lokala talanger – alla sångare, musikanter och dansare.

Vi har övat, vi har planerat vilka sånger vi ska sjunga, vi har marknadsfört, tryckt upp programblad, planerat hur allting ska se ut, övat in koreografier, fixat ljudanläggning och ljus. Flera små detaljer bildar en stor helhet. Och vi alla spelar en viktig roll för att helheten inte ska rasa under sin egen tyngd.

Ingen vet hur saker och ting kommer att löpa. Kommer någon att gråta eller rentav svimma? Tänk om jag glömmer bort orden eller sjunger fel? Tänk om ingen kommer och höra på oss överhuvudtaget? Tänk om, tänk om, tänk om?

Nej, jag måste skärpa mig! Detta är bara alldeles vanlig nervositet, detta har jag upplevt många gånger. Och tro det eller ej, men hittills har det gått riktigt bra varje gång. Lite svettas man kanske, och visst kan ett ben eller två darra lite grann. Den första sången tar en evighet men sedan brukar allting bara flyta förbi på en bråkdels sekund.

Och sedan, alldeles oväntat, är det över. Jag vet redan exakt hur jag kommer att känna mig efteråt: glad över att ha lyckats så bra, lättad över att allt jobb nu är över, lite ledsen över att det roliga nu är slut. Det är samma process varje gång. Jag hatar den precis lika mycket som jag älskar den.

Jag håller tummarna inför klockan 18.00 idag. Då klingar musiken i kyrkan som aldrig förr!

Julens glädje

Dags för 12 Events of Christmas: Lucka 9!

Innan du börjar invända och säga att jag misslyckats, eftersom jag bara hunnit till lucka 9 då det redan är julafton, så säger jag att det inte stämmer eftersom julen egentligen börjar först imorgon! 😉

Idag har vi firat jul på de flesta håll i landet. I skrivande stund sitter jag på soffan i vardagsrummet, mätt (och törstig, även efter två stora glas vatten) och med julgranen samt en liten presenthög bredvid mig (men en hel del papper överallt runt omkring mig). Resten av familjen har redan lagt sig och jag känner mig faktiskt också smått utmattad själv. 

Men det finns något speciellt jag vill dela med er innan min dejt med John Blund. 

Förutom vårt typiska julfirande, som omfattar julbastu och julbord med alla läckerheter (och i år även snaps och julöl) och sedan en gemensam stund i vardagsrummet med presenter och mingel, tog jag i år del av julspelet i kyrkan.

Med det menar jag att jag var med i julspelet. Som skådespelare. Jag hade ett par viktiga roller, för det första som “Pojken som inte vet vad julen betyder” och för det andra som “Herde nummer 3”. För min del krävde det inte så mycket arbete; ett par övningar och effektiv inlärning av repliker. Men det spelar ingen större roll. Budskapet gick fram, julresultatet var kort och koncist och helheten fungerade effektivt, med några fagra julsånger inslängda mellan scenerna (dessa stod såklart våra tre fina sångfåglar för). 

Efteråt kändes det uppfriskande att stå vid dörren med kollektkorgen och önska människorna en god jul. Och sedan få en rad med leenden tillbaka. För att inte tala om den glädjefyllda kramen som en ung herreman ville dela med sig! 

Efter julspelet bar det av med de tidigare nämnda sångfåglarna till sängavdelningen i hälsovårdscentret. Här höll vi en kort andakt kryddad med vackra julsånger i äkta a capella stil. Än en gång fylldes jag av en varm känsla då jag såg glädjetårar fylla de gamlas ögon, några svaga leenden på läpparna och alltjämt nöjda miner. För att inte tala om den hurtiga mannen som kom med dagens bästa replik:

“Förlåt att min hand är så kall – men jag har ett varmt hjärta”

Då kändes det bra att återvända hem och äta upp julgröten! 

Idag har jag spridit julglädje och själv tagit mig åt av den (i form av kramar, ett fint julkort från vänförsamlingen och dylikt). Jag hoppas att du har haft en fridfull julafton! Fortsätt för all del att fira ännu! Det är nu den riktiga festen börjar! 

God jul! 

  

En basar för ljuset

Vi är halvvägs! 12 Events of Christmas: Lucka 6!

Det var en kylig söndagmorgon då jag vaknade i min säng hemma hos föräldrarna i Hangö. Idag har vi i Finland firat ljusets dag, den som vi vanliga dödliga kallar för Luciadagen. Min första tanke var att vi säkert får fira den i total mörker på grund av ett elavbrott som två år tidigare. Detta skedde dock inte. Till all tur.

Men Luciadagen förde nog med sig något annat exceptionellt. En liten sak som är en del av ett större projekt. Ett projekt vara syfte är att sprida hopp, glädje och framtidstro åt människor som faktiskt behöver det. Inspirerade av en intervju till regionaltidningen samt ett maffigt understöd från Sparbanksstiftelsen jobbade en grupp aktiva församlingsungdomar i extremt (läs: olagligt) många timmar med att ordna en basar för att samla in mera pengar för vår resa till vänförsamlingrn i Balvi nästa år.

Det här är ett projekt som varit på tapeten en längre tid. Hangö svenska församling har otroligt duktiga och initiativrika ungdomar, inte minst tack vare ett par starkt drivande krafter utan vilka vi knappast skulle ens ha kommit på tanken att ordna en basar – för att inte tala om att resa till Balvi och göra gott! Ett litet antal av dessa ungdomar har i några veckor jobbat med allt från planering och marknadsföring till att baka pepparkakor och julstjärnor, koka knäck, laga senap och gelé, införskaffa lotterivinster…

Själv har jag – tyvärr och beklagligt nog – inte kunnat delta i förberedelserna helt lika intensivt som jag själv hade tänkt mig. Jag tog del av initieringsfasen och var med i ett hörn av planeringen och marknadsföringen men största delen av förberedelserna gick förbi mig på grund av mina andra uppgifter i Åbo.

Det kommer dock andra dagar och våren kommer med ett annat, gigantiskt (i våra mått mätt) evenemang som ännu är i barnaskorna. En andra chans har uppenbarat sig…

Men idag lunkade jag till ungdomsgården på förmiddagen och satte igång basaren för Balvi tillsammans med några andra. Vid tolvslaget var allt färdigt och dörrarna kunde öppnas för allmänheten. Där satt jag i fyra timmar bakom disken och hällde upp kaffe och glögg för besökarna samt sålde dem julgröt och julstjärnor. Vi spred dessa människor lite julglädje samtidigt som de hjälpte oss att skicka glädjen vidare till Lettland nästa vår.

Det var ingen direkt kundrusning till basaren, men antalet besökare var ändå rätt så respektabelt och resekassans saldo fick välförtjänt tillökning. Jag är glad över att vi fått möjligheten att ordna en så fin sak sak som denna och att det funnits initiativ till att göra det ordentligt från första början och att vi faktiskt fått besökare. Min insats behöver man inte stoltsera med, så jag är istället mer än stolt över de som faktiskt lagt ner timtals arbete på det här! Fint jobbat!

Idag gick jag hem med ett leende på läpparna.