Nu åker julen ut! 

Du har säkert tröttnat på julen redan? Allt sedan radiostationerna slutade spela julsånger på annandag jul? Allt sedan julmaten försvann från butikerna och ersattes med memma och chokladägg? Finemang! Då vill jag slå sista spiken i kistan med 12 Events of Christmas: Lucka 11 och 12! 

Nu kanske vissa av er frågar vad i hela halva världen jag svamlar om. Julen slutade ju vid nyåret, eller allara senast vid trettondagen! Fel! Traditionellt sett slutar julen tjugo dagar efter jul, vid Knuts dag. Och den dagen råkar vara idag. 

Behöver du flera bevis? Den magnifika julgranen framför Åbo domkyrka håller på att monteras ner idag. Den riktiga vintern började äntligen, så som den brukar nuförtiden. Juljusen försvinner så småningom från husfönstren. Ja, nu är julen definitivt över. 

Och med det börjar en ny termin även vid Akademin. Ett halvår kvar. Tiden rinner snabbt. Nu börjar de riktiga studierna! Sociologi, folkrätt, statskunskap – och franska! Oui! Det räcker ju inte med att behärska fyra språk! 

Studier. Fester. Snö. Kaffe. En hel del springande hit och dit. 

2016 börjar som väntat.

Inför ett nytt år

Året närmar sig sitt slut, men jultiden kör på för fullt. Det är därför dags för 12 Events of Christmas: Lucka 10!

Ute smäller det som om ryska armén skulle ha inlett ett offensiv mot Finland. Klockan tickar stadigt mot midnatt. Marken är grön och himlen är svart. Champagneflaskans innehåll försvinner magiskt och ett nytt år står inför dörren.

2015 har varit ett väldigt spektakulärt år, både för samhället i allmänhet och för mig personligen. Vi har fått överleva ett år med terrorattacker, politiska skandaler, klimatkonferenser och nymodigheter. Jag har blivit student, haft en tidernas sommar, flyttat hemifrån, blivit politiskt aktiv och inlett studierna i sociologi vid Åbo Akademi. Saker har gått som väntat, men året har fört med sig också en hel del överraskningar av flera olika slag.

2016 kommer säkerligen att vara ett intressant år. Världen får kämpa med ISIS, terrorhot och den eviga kampen mot den globala uppvärmningen och krig. Vi får med spänning vänta hur trippel-S-regeringen styr vårt land djupare in i ett kaotiskt läge, medan Finlands 100-årsdag närmar sig. Mina studier fortsätter och i juli är det dags för mig att göra min medborgerliga plikt för staten och rycka in i militären. Och jag är absolut säker på att året även för med sig en hel del överraskningar.

I år har jag utvecklats som person. Upplevt nya saker, träffat nya människor, fått nya vänner. Lärt mig nya saker och lärt mig se på mig själv och på livet på ett annat sätt. Det finns just inget jag ångrar med det gångna året och då klockan slår tolv tar jag med mig en hel del minnen som jag knappast någonsin kommer att glömma.

Om du har delat ens en sekund av året med mig vill jag varmt tacka dig. Tack. Du har gjort även detta mitt nittonde levnadsår till en succé. Och om du är en som spenderat lite mer än en sekund med mig vill jag tacka dig extra mycket. Ni vet vilka ni är och ni vet varför jag är tacksam.

Nu återstår endast raketerna, skumppan och allt de där andra som vi associerar med nyårsfirandet. Fira försiktigt, så får du njuta av ännu ett år på denna jord.

Gott nytt år 2016 allihop!

image

Julens glädje

Dags för 12 Events of Christmas: Lucka 9!

Innan du börjar invända och säga att jag misslyckats, eftersom jag bara hunnit till lucka 9 då det redan är julafton, så säger jag att det inte stämmer eftersom julen egentligen börjar först imorgon! 😉

Idag har vi firat jul på de flesta håll i landet. I skrivande stund sitter jag på soffan i vardagsrummet, mätt (och törstig, även efter två stora glas vatten) och med julgranen samt en liten presenthög bredvid mig (men en hel del papper överallt runt omkring mig). Resten av familjen har redan lagt sig och jag känner mig faktiskt också smått utmattad själv. 

Men det finns något speciellt jag vill dela med er innan min dejt med John Blund. 

Förutom vårt typiska julfirande, som omfattar julbastu och julbord med alla läckerheter (och i år även snaps och julöl) och sedan en gemensam stund i vardagsrummet med presenter och mingel, tog jag i år del av julspelet i kyrkan.

Med det menar jag att jag var med i julspelet. Som skådespelare. Jag hade ett par viktiga roller, för det första som “Pojken som inte vet vad julen betyder” och för det andra som “Herde nummer 3”. För min del krävde det inte så mycket arbete; ett par övningar och effektiv inlärning av repliker. Men det spelar ingen större roll. Budskapet gick fram, julresultatet var kort och koncist och helheten fungerade effektivt, med några fagra julsånger inslängda mellan scenerna (dessa stod såklart våra tre fina sångfåglar för). 

Efteråt kändes det uppfriskande att stå vid dörren med kollektkorgen och önska människorna en god jul. Och sedan få en rad med leenden tillbaka. För att inte tala om den glädjefyllda kramen som en ung herreman ville dela med sig! 

Efter julspelet bar det av med de tidigare nämnda sångfåglarna till sängavdelningen i hälsovårdscentret. Här höll vi en kort andakt kryddad med vackra julsånger i äkta a capella stil. Än en gång fylldes jag av en varm känsla då jag såg glädjetårar fylla de gamlas ögon, några svaga leenden på läpparna och alltjämt nöjda miner. För att inte tala om den hurtiga mannen som kom med dagens bästa replik:

“Förlåt att min hand är så kall – men jag har ett varmt hjärta”

Då kändes det bra att återvända hem och äta upp julgröten! 

Idag har jag spridit julglädje och själv tagit mig åt av den (i form av kramar, ett fint julkort från vänförsamlingen och dylikt). Jag hoppas att du har haft en fridfull julafton! Fortsätt för all del att fira ännu! Det är nu den riktiga festen börjar! 

God jul! 

  

En satsning på sitzar

Dags för en dubbellucka idag! 12 Events of Christmas: Evenemang 4 och 5! 

På tisdagen deltog jag i Nyländska Nationens julsitz. Den kunde ha ordnats traditionsenligt i Merkantila Klubbens kokheta klubblokal med det klibbiga golvet och de dämpade färgerna, men denna gång överträffade NN mina förväntningar. Sitzen hölls på nattklubben Vegas i Åbo centrum, där två långbord var uppsatta mitt i salen framför bardisken (strategiskt val!). Feelisen var som vanligt ganska så nära toppen, då nylänningar mellan Hangö och Borgå stämde upp i sång, tömde sina snapsglas och minglade med varandra. Nationens nya styrelse erbjöd på lite extra underhållning i form av en ny julig snapsvisa (sätt in den i sångboken!) och en frågesport med julsångstema i vilken mitt bord fråntogs vinsten på grund av domarnas bisarra beslut. 

Sibbo stod på bordet tidigare än någonsin förut. Drickabiljetterna räckte knappt till. 

Efter den ovanligt kortvariga sitzen var det dags för eftersläpp och dans på scenen bland konstgjort rök. Ja, och karaoke förstås. Bon Jovi och Hector plöjde jag igenom med perfektionism och till dånande applåder. Ledin, som jag sjöng med mina två sångfåglar, gick kanske lite mindre elegant…

En halv dags återhämtning kunde jag unna mig själv. Sedan var det dags igen. 

På onsdag kväll klev jag upp för trapporna till SFP i Åbos kansli och det första jag fick se var bekanta ansikten i färggranna och smått förskräckliga jultröjor (oroa er inte, det var meningen). Själva mötesrummet hade omvandlats till sitzsal där ena väggen ockuperades av ett långt bord som var fyllt med julens läckerheter: skinka, lådor, rosoll och gravad lax! Vi satt oss på våra platser, sjöng för full hals (ledda av kretsens ordförande, med sina intressanta åsnebryggor och torra skämt) och tömde våra glas. Även nu fick vi njuta av lite extra program: julklappar, Jodellåda, snyggfulaste jultröjan-tävling och en hemlig uppgift. Min hemliga uppgift bestod av att “vara hipster om allt”, men eftersom jag inte visste hur jag skulle göra det på ett bra sätt böt jag uppgift.

Lobba för kostymförbud i SU.

Ber om ursäkt. Debbaten blev het och så gott som alla var emot mig. Kan officiellt meddela här att jag inte egentligen vill förbjuda kostymer. De är otroligt bekväma. Älskar att klä mig i kostym. Så kör hårt bara, både flickor och pojkar! 

Det här var en sitz med lite annorlunda prägel. Politik och lobbyverksmahet blandat med snapsvisor och julmat. Elegant och roligt! 

Dags att börja koka lite mera glögg. Kvinnan med ljus i håret närmar sig igen…

Glögg och spex

Kära vänner och hankeiter! Det är dags för lucka nummer två av 12 Events of Christmas! Och idag dyker vi ner i den kokheta spetsade glöggen och skrattar ihjäl oss av utdragna skämt om humanisters tankevärld…

Torsdagen den tredje december deltog jag och ett par tusen andra studerande (av vilka åtminstone ett par busslaster kom den långa vägen ända från Vasa) i den traditionella Glöggrundan. Som en första årets studerande ville jag såklart se vad det hela gick ut på, även om jag fått höra av en mycket trovärdig källa (som varken är hankeit eller humanist) att Glöggrundan en gång i tiderna varit mycket mera glöggcentrerad. Nuförtiden är det ju fråga om att man samlas vid domkyrkan för att få en karta och en kopp glögg och sedan under några timmars tid runda diverse barer och nattklubbar i Åbo och samla stämplar för att få halarmärken. Sedan samlas alla på efterfest vid någon nattklubb. I år fick festen av stapeln i Monkey samt i Börs, med fri gång mellan båda nattklubbarna genom Forum (hur coolt är det inte att vandra i ett köpcenter mitt i natten!).

Själva rundan löpte ju som smort! Med mitt lilla gäng gamla och nya bekanta besökte vi ett antal olika platser, av vilka vissa var totalt nya för oss. Köerna var som väntat långa, men priserna på dryckerna ändå relativt låga (och detta syntes även i mängden dricka man fick för priset!). Flera platser serverade glögg, men ofta handlade det om en shot eller öl/cider/lonkero.

Den långsamt mörknande staden var en ganska munter syn, då tusentals halarklädda studerande spred sig över hela centrum och den gråa decembernyansen genast förstärktes av alla möjliga färger.

Efter en kort mellanfest köade vi i 45 minuter in till Monkey. Vi bytte våra stämplar mot halarmärken (åtta stycken stämplar räckte till glöggkandidat!) och påbörjade efterfesten. Till en början var allt som normalt, men efter midnatt började det bli obehagligt trångt överallt, trots att festen var så utspridd. När Norlie & KKV började spela på Börs var trängseln så stor att man kände sig som en sardin på burk. Den värmen och intimiteten klarade man inte så långe, så jag gav upp och tog mig hem.


Ikväll har jag skådat på ett sjukt roligt spex, upsatt av Akademiska Spexet vid ÅA. Spexet gick under namnet Odysséen och var en moderniserad tolkning av den klassiska berättelsen. Och som väntat innehöll den en mängd skämt om humanister, kemister, närpeser, rika människor och studieliv. Och allt var kryddat med en rad finurliga sånger och roliga dansnummer – för att inte glömma de härliga omstarterna som publiken kom med!

Glögg oxh spex har alltså spetsat slutet av denna vecka för mig! Nu återstår bara veckoslutet med diverse andra orsaker till fest! 😉

I’m so sorry!

Vad håller jag på med? Om bara några timmar ska jag ta mig till Arkenparken för att delta i en gulisintagning (min tredje – och förhoppningsvis sista – för året) och en sitz (inte min sista för året). Och hela parken kommer att krylla av Sibbobor, Borgåbor och andra östnylänningar – eller som vi här på ÅA kallar dem – öffeniter.

Hold. On. A. Minute. Du är ju västnylänning, säger du kanske. Javisst, det är jag, och dessutom bor jag så väst från Östra Nyland som man bara kan komma. Och jag är medlem i Nyländska Nationen! Jag kan väl inte bara övergiva min nation och delta i något som Öffen organiserar?!

Här följer ett typiskt västnyländskt svar – jonej. Jag kan och tänker inte övergiva NN men jag kan och tänker delta i Öffens evenamng (i synnerhet om jag blivit mutad att göra det av en väldigt inflytelserik Borgåbo – håll er borta från hen).

NN, I’m so sorry! Jag är precis lika paranoid som du är! Och jag är rädd för att skämma ut hela Västra Nyland!

Men ett halarmärke och en sångbok får jag väl skaffa…? Och sitza, det kan väl östnylänningar precis lika bra, eller? Alkoholen förenar ju folk, så kanske regionsgränserna suddas ut under kvällen…

Iakttagelser efter första studiemånaden

Idag har det gått en månad och två dagar sedan jag inledde studierna den där varma augustidagen, svettandes på stolen i auditoriet i ASA eftersom jag cyklat nästan fem kilometer i behaglig hetta. Och under den månaden har jag varit med om det ena och det tredje men också gjort några intressanta iakttagelser. Eftersom jag började blogga så här sent är det lättast att presentera iakttagelserna i kort format istället för att gå mera in på dem. Får väl skylla mig själv för det.

  • Att sikta på att komma på föreläsningen då den faktiskt börjar och inte då det står på läsordningen (dvs. femton minuter tidigare) är inte ett bra beslut om man vill komma i tid
  • För 2,60 € får man en otroligt bred och smaklig skollunch som får grundskolans lunch att verka ännu sämre än den redan är
  • Matköerna är minst fem kilometer långa
  • Studielivet koncentreras till tiden mellan måndag och torsdag, men under veckosluten är det dött som bara den
  • Man behöver inte delta i alla evenemang som ordnas, men man gör det bara för principens (och alkoholens) skull
  • Efter en händelserik vecka märker man på söndag kväll att man inte just har haft tid för studier
  • Österbotten är nästan suspekt underrepresenterat bland samhällsvetarna i år. Det samma kan inte sägas om Sibbo
  • Att försöka leva enbart på studiestödet är en utopi
  • Det är möjligt (men kanske otroligt idiotiskt) att spendera 60 € på gulisakademin och halarmärken
  • Man kan vara otroligt pigg efter att ha sovit bara 3,5 timmar
  • Antingen hatar ÅA naturvetare, eller så försöker de dölja nåt för oss andra, eftersom Biocity står utanför campusområdet
  • Klubblokaler
  • En studerande från NN är tydligen välkommen att gå både på NN:s intagning och på Öffens intagning
  • Att ha gulisintagning och sitz under samma kväll känns som en mindre bra idé dagen efter
  • The Monkey är en farlig plats för plånboken

Det finns naturligtvis andra punkter men jag är dödstrött och dessutom kan jag ju inte spoila allt i förväg, eller hur? 😉