Despacito

Har du någon gång upplevt den där känslan av att något inte riktigt stämmer – att världen och människorna runt omkring dig inte fungerar som du väntat dig? En vardaglig situation kan förändras på ett ögonblick och kännas totalt främmande för dig för att sedan övergå till att verka komisk, löjlig, sorglig eller till och med skrämmande.

Jag råkade ut för en sådan situation igår då jag besökte TYS-sjukhuset i Åbo tillsammans med mitt ❤.

Det var en situation som egentligen inte var så komisk, men den uppstod helt oväntat och kändes väldigt udda med tanke på omständigheterna. Jag satt ensam på en stol i vänterummet, mitt ❤ hade just då uppsökt toaletten. Framför mig satt en äldre dam, uppskattningsvis i åttioårsåldern, med krokig rygg och en rollator tätt intill sig. Hon såg väldigt sliten ut och såg konstant runt omkring sig, som om hon väntade på någon. Inget konstigt med det inte.

Men sen hände det där som totalt svängde upp och ner på min verklighet i några sekunder. Plötsligt hörde jag några välbekanta toner, tillhörande förra sommarens spanska megahit, som knappats har undgåtts av någon. De svängiga tonerna av Despacito nådde mina trumhinnor, och musiken kom inte från den påslagna tv-apparaten eller från en radiostation i fjärran.

Musiken kom från den äldre damens mobiltelefon.

Damen hade en modern danslåt och evinnerlig sommarplåga som ringsignal! Där krockade verklighetskoncept som vanligtvis inte går hand i hand – äldre människor och modern populärkultur. För att inte tala om att de flesta äldre människor fortfarande har Nokia Tune (eller dylik förinstallerad trudelutt) som ringsignal, och inte en modern popklassiker.

Jag återvände till verkligheten och fann mig själv sitta där och glo på damen, som rutinmässigt grävt fram sin telefon ur handväskan och nu hektiskt pratade med någon i andra ändan av linjen. Därpå följande ögonblick såg jag det som bäst att vända bort blicken och låtsas som om ingenting utöver det där vanliga hade inträffat. Samtidigt frågade jag mig själv: hade det där verkligen hänt på riktigt? Hade tanten faktiskt Despacito av alla låtar som ringsignal?

Det är sådana här små och obetydliga överraskningar i vardagen som får oss människor att stanna upp för att fundera på våra förutfattade meningar om världen och de strukturer, system och normer som skapar vår verklighet. När två för oss bekanta och klart definierade enheter, som vanligtvis inte på några grunder kan slås ihop och förstås som en enda enhet, plötsligt dyker upp som ett komplett och funktionellt paket, upptäcker vi att verkligheten vi lever i är komplex och långt ifrån självklar. Det är det som kunde kallas för varadagens magi, då vi upptäcker att vi tar saker och ting som alldeles för givna.

Men you go lady! Det är tufft med åttioåringar med Despacito som rington, även om jag aldrig själv skulle ha det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s