Favoritalbum: Harry Styles

Harry Styles av Harry Styles (2017)

One Direction-föredettingen Harry Styles debutalbum som soloartist hör till den rätt så ovanliga kategorin skivor som är oerhört bra från början till slut. För en som associerar Styles med glada och pojkbandsaktiga poptoner och skrikiga tjejfans kan det kännas märkligt att lyssna på en skiva som är så långt från det man bara kan tänka sig. Samtidigt måste man medge att denna skiva representerar just det som Styles behöver för att utveckla sin karriär – den mjuka rösten och de lättillgängliga låtarna ersätts med en skärnigare röst och ett djupare innehåll.

Trots det finns en del av lättilgängligheten fortfarande i debutplattan. Skivan är fylld av enkla melodier, minnesvärda refränger och enkla kärlekshistorier. Skillnaden är bara den, att Styles väljer att berätta sina historier på ett sätt som påminner lyssnaren om gånga tider. Musikaliskt är skivan en lyckad kombination av äkta klassisk 60-talsrock med The Beatles i spetsen samt typisk britpop från början av 90-talet. Det är i synnerhet britpopen som sticker fram här, och även om soundet inte direkt påminner om Blur, The Verve eller de andra jättarna inom genren så låter det ändå nostalgiskt bekant.

Det är mycket svårt att hitta en överlägsen favorit på en skiva där så gott som alla låtar är slipade diamanter av det bästa laget. Jag kan dock inte låta bli att nämna sommarens megahit ”Sign of the Times” som, trots alla rykten som kretsat kring låten, inte handlar om Styles beslut att lämna One Direction. Den är rätt och slätt en klassisk kärlekslåt – om än med en unik infallsvinkel. ”Two Ghosts” är likaså en kärlekssång, men med mera tempo och en mera minnesvärd melodi. Den handlar om kärlek som aldrig var men ändå skulle kunna vara – om inte i detta livet så i livet efteråt. ”Sweet Creature” må vara Styles avvikande sätt att sjunga om kvinnan som betyder allt i hans liv. Värd att notera är även ”Kiwi”, låten som mest representerar den klassiska rocken på denna skiva. Det är här som Styles ger sitt allt både röstmässigt som melodiskt och gränsen till hårdrock nuddas mycket tydligt.

Harry Styles kan mycket väl vara en av årets bästa skivor, men det mest positiva är att den är värd så mycket mera än bara hitsingeln. Rätt och slätt kan man säga att den är en av tusentals rockplattor med kärlekstema, men i dagens EDM-orienterade värld utgör den ändå en gnutta frisk luft bestående av en hel del svängiga toner och lättillgänglig lyrik, kryddad med riktiga instrument och ett brett röstspektrum.

harrystyles-albumcover

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s