Hallå där, polisen!

Häromdagen fick vi läsa den sorgliga nyheten om en moder som förlorat sin son på grund av ett nynazistiskt våldsdåd. Till råga på allt ägde denna onödiga våldshandling rum mitt på ljusa dagen i Helsingfors centrum.

I början av veckan uppdagades det att åtminstone en polisbil befann sig på området vd den tidpunkt då den förargliga händelsen ägde rum, trots att polisen själv hävdat det motsatta. Hufvudstadsbladet publicerade en bild tagen från den nynazistiska rörelsens Youtube-video, filmad en tid före incidenten. En polisbil kan tydligt ses parkerad invid väggen till järnvägsstationen.

Hur kunde detta dödsfall då äga rum?

Enligt polisen finns det tekniskt sett inga hinder att förbjuda organisationer som den nynazistiska rörelsen. Finansminister Orpo vill förbjuda dem. Inrikesminister Paula Risikko lovar att våldsbenägna organisationers verksamhet nu ska granskas extra noga.

Men vad hjälper det egentligen?

Det är som att säga att Finland ska skärpa sina vapenlagar och se över hur vapenlicenserna delas ut efter skolskjutningen i Jokela. Ett år senare sker samma sak igen, denna gång i Kauhajoki.

Vi ska inte behöva leva i ett samhälle där myndigheterna konstant bevakar oss och där polisen väntar bakom varje gathörn. Men vi ska kunna känna oss trygga, i synnerhet om vi rör oss mitt i en storstad under dagstid. Vi ska inte behöva känna oss hotade, vi ska inte behöva vara rädda. Det är därför vi har en statlig instans som har rätt att utöva våld i farliga situationer. Den instansen kallas polisen.

Problemet är dock den att den finska polisen i verkligheten inte kan göra så mycket när en riktig farlig situation äger rum. I USA kan polisen skjuta en farlig brottsling utan större påföljder, men i Finland räcker det med att polisen viftar lite med sitt vapen så blir det rättsliga påföljder. Skulle vi i Finland vara tvungna att jaga internationella terrorister, skulle jag hellre se polisen kunna stoppa dem med till exempel ett odödligt skott, än riskera att ifrågavarande terrorist lyckas rymma.

Pågående nedskärningar inom den offentliga sektorn, inte minst polisväsendet, hjälper inte heller. Finns det inte pengar, så finns det inte heller lika stora resurser för personal och verktyg. Finland är ett väldigt säkert land att bo i, men varför man skär ner i grundläggande samhällspelare, såsom försvar och polisväsende, förstår jag inte.

Det handlar givetvis om att välja. Ska vi försämra utbildningen, ska vi minska på utbildade inom vårdsektorn, ska vi satsa mindre på försvaret? I dagens läge är nyckelordet prioriteringar. Allting kan man inte prioritera, det är klart. Men man måste hitta en balans som gör det möjligt för medborgarna att leva ett säkert och bekvämt liv.

Jag säger inte att polisen ska utöva extrem våld mot varenda brottsling som går på gatan, helst inte överhuvudtaget, men vi måste ha en polisstyrka som är tillräckligt stark i förhållande till brottsligheten i landet. Jag vill inte att polisen ska behöva skada någon, men jag vill att det finns förutsättningar att skydda medborgarna och verkligen sätta de människor bakom galler som förtjänar att vara där.

Det som hände i Helsingfors för en vecka sedan ska inte hända igen. Jag önskar att mera fokus och resurser skulle läggas på att övervaka de extrema grupper som patrullerar på landets gator. Jag önskar att polisen stärker beredskapen att rycka in i tid och förhindra ytterligare onödiga våldsdåd.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s