De där små sakerna

Ibland tror man att det krävs stora ting och djärva gärningar för att nå lycka och framgång i livet. Faktum är dock att man kommer väldigt långt även med små gärningar, några enkla ord, ett litet leende – ja alla de där små sakerna. En liten sak vid rätt tidpunkt lämnar för evigt en stämpel i en annan människas hjärta.

Jag blir så glad, så varm, då jag efter en lång och jobbig dag, eller tidigt på morgonen, eller sent på kvällen får bara ett litet meddelande på min telefon. Och lika glad och varm blir jag av att kunna skicka ett liknande litet meddelande tillbaka då hon minst anar det.

Och då jag ser på henne, på de där vackra, välkomnande ögonen, och det där ansiktet som alltid ler mot mig, oberoende av vädret utanför, känner jag mig tvungen att le tillbaka. Inte ett forcerat leende, utan ett varmt, kärleksfullt leende för att visa att hon landat där hon borde.

Jag registrerar det hon säger – vad hon tycker och inte tycker om – för att kunna utnyttja den informationen vid rätt tillfälle. Att kunna offra en del av sitt eget leverne för att köpa hennes favoritvin och leverera det efter en jobbig dag känns som det minsta man kan göra för att visa att man bryr sig.

Och visst misslyckas alla någon gång, men ibland kan även ett misslyckande ändå lyckas ganska bra. Brända plättar hit eller brända plättar dit – de smakar riktigt bra och går att äta. Och det säger jag inte för att hon inte ska bli ledsen, det säger jag för att det ÄR så. En pytteliten sak för att låta henne veta att jag inte bryr mig om att hon misslyckas, för situationen kan man lätt råda bot på.

Och vad skulle vara bättre än att sova vid hennes sida, att offra allt det man kunde eller borde göra, för att inte lämna henne ensam? Att stanna en natt längre, att bara somna bredvid henne, är en liten gärning som känns så betydelsefull, så varm efteråt.

Det spelar ingen roll om hon är glad eller ledsen, arg eller deppig, spritt språngande galen eller stressad, hon är ändå det finaste, det dyrbaraste jag har. Jag kan se förbi hennes dåliga dagar, jag kan le till henne och säga att jag älskar henne fast hon kanske skulle tro att jag skulle vara sur på henne. För det spelar ingen roll, hon är ändå den hon är.

Jag är redo att vidga mina vyer, att göra saker jag kanske inte är fullt så bekväm med, bara för att även hon för en gångs skulle ska ha det mysigt och skönt. Det gäller även att titta på Grey’s Anatomy (nästan) utan att gnälla.

Alla har vi svagheter och saker vi är osäkra över och med de små saker jag göra vill jag att hon ska kunna leva med och acceptera de hon har för – som sagt – ändrar de inte på den hon är, på alla de styrkor hon har och som jag bara kan drömma om.

Jag är en social och öppen person. Jag vill lära känna nya personer och även hennes vänner – jag vet ju hur kära de är för henne och hur roligt de kan ha tillsammans, så jag kan helt enkelt inte säga nej.

Och alla dessa små saker, medvetna och omedvetna ord och handlingar, får henne att flyga högt ovanför molnen, att se världen i all dess vackerhet, att njuta av tillvaron. Om då hon faller, tar jag i henne, och hon landar mjukt där jag är som varmast, som mest kärleksfull. I mitt hjärta.

Och där skall hon få förbliva.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s