Hon och jag

Låt det iskalla regnet falla ner där utanför och färga himlen grå.

Låt vintern ta naturen i dess grepp och aldrig släppa taget.

Låt himlens alla stjärnor slockna, låt månen bli blott en skugga.

Låt solens strålar dö ut, låt himlen bli svart och öde.

Låt världsalltet gå under om Du vill, ty jag bryr mig inte.

Jag bryr mig inte, ty jag är lycklig som jag är.

Ty då det iskalla regnet faller ner där utanför och färgar himlen grå

Tittar jag in i hennes vackra ögon.

Ty då vintern tar naturen i dess grepp och aldrig släpper taget

Tar jag tag i hennes små händer.

Ty då himlens alla stjärnor slocknar och månen blir blott en skugga

Drar jag henne tätt intill mig.

Ty då solens strålar dör ut och himlen blir svart och öde

Omfamnar jag henne varmt och ömt.

Och där står vi tillsammans, hon och jag, i en döende värld.

Och vi vet att då allt annat runt omkring oss dör ut och försvinner

Så finns det varma och röda ändå alltid kvar.

Det kommer hinder, det kommer fällor, några enstaka gropar.

En Donald Trump, en ekonomisk kris, ett tredje världskrig.

En Titanic och ett isberg, en atombomb över Hiroshima.

Ett meteoritnedslag, en istid, en pest som är svår att utrota.

Men blickar är starka och ord och beröringar ännu starkare.

Och efter att både tid och universum försvunnit har

Står vi båda kvar, hon och jag, i en värld som ej längre existerar.

Och där någonstans ser vi ljuset som ej dör ut:

Marshallhjälpen, Röda Korset, Amnesty International.

Ett leende ansikte, vänliga ögon, varma hälsningar.

Machu Picchu, Atlantis, Eldorado.

Vi stannar upp en stund, hon och jag, vi ser ut på det nya världsalltet.

Hon ser på den skönhet som fyller mig.

Jag ser på den skönhet som fyller henne.

Vi har aldrig släppt taget, alltid stått tätt intill varandra.

Vid tröskeln lutar jag mig fram, låter hennes hår kittla mitt ansikte.

Och jag viskar, så tyst att bara hon hör

Orden hon redan vet, men ändå vill höra:

De tre orden som är grunden till allt och lite till.

Hennes vackra leende fyller min själ med värme.

Tillsammans vänder vi ryggen mot mörkret och stiger in i gryningen.

Tillsammans.

Hon och jag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s