I Savolax hjärta

I skrivande stund sitter jag i en halvfull buss någonstans nära Jämsä på rutten mellan Kuopio och Åbo. Jag och sex andra teaterintresserade ungdomar från Åbo är på väg hem efter ett intressant och givande veckoslut i Savolax huvudstad. Den årliga SYTY-festivalen ordnas varje år på olika orter i Finland och är ett forum där studentteatrar från olika håll i landet samlas för att visa upp sina produktioner och njuta av amatörteater tillsammans med andra unga vuxna. Studentteatern i Åbo var den enda svenskspråkiga representanten på årets festival, dock representerades Åbo även av det mer välkända TYT (Turun Ylioppilasteatteri).

Trots att jag redan förra hösten sett TYT:s produktion Pahuus (baserad på Jan Guillous bok), och blivit mer än imponerad över den proffsiga nivån på produktionen, blev jag positivt överraskad över att se en så brokig skara väldigt högklassiga produktioner gjorda så gott som endast av unga amatörer. 

Den första pjäsen vi såg var Huorasatu av Porin Ylioppilasteatteri på fredag kväll. Det är en berättelse om en flicka som börjar sälja sig själv för att ha råd med att leva. Grekiska gudar blandar sig in i handlingen av någon anledning och fantasi och verklighet blandas ihop till en något stökig men intressant soppa. Det blev lite svårt att följa med efter en stund, eftersom bänkarna i Kulttuuriareen 44 är ytterst obekväma. 

Efter en sväng till Kuopio centrum (som på flera sätt liknar Åbo centrum och är stor, vacker och intressant) och en väldigt händelselös kväll på Ravintola Tähti, spenderade vi natten på hårda madrasser i klassrum 1B i Haapaniemen koulu. Jag hade ju saknat det här med att sova på hårda golv!

På lördag morgon var det dags för oss att beskåda TYT:s nya produktion Hellyys (även den baserad på ett svenskt verk, denna gång av Jonas Gardell). Efter en imponerande öppningsdans i takt med Bohemian Rhapsody började den gripande och rätt ut sagt hemska berättelsen om två pojkars kärlek till varandra, om föräldrars oförstånd och om sjukdom och död. Jag har aldrig gråtit under en pjäs förut, men nu strömmade tårarna ned som aldrig förr innan berättelsen ens hunnit sluta. Atmosfären i salen var förskräcklig och baserat på de ljud jag hörde runt omkring var jag inte den enda som torkade tårarna i mörkret. Gruppens allmänna sinnelag var inte speciellt högt efteråt. Pahuus och Hellyys hör nu till mina två favoritpjäser och väckte mitt intresse för att eventuellt bli medlem i TYT och ta del av deras produktioner. 

Sedan började förberedelserna för vår egen pjäs, som skulle ha pre-premiär på SYTY. Vi traskade genom halva staden för att nå platsen där vi skulle uppträda. Allting gick som smort, ungefär hälften av de 0,1 % av Kuopioboerna som talar svenska infann sig på plats (det vill säga sex personer) och efteråt gav en jury sina åsikter om vår produktion. Dessa tas mer eller mindre i bektande inför den officiella premiären på onsdagen. 

På kvällen hann vi ännu se Vilin Laulu av Lapin Ylioppilasteatteri. Den baserar sig på en dikt som en treårig pojke sjungit åt sin mamma och handlar om de problem ett barn i växande ålder brottas med och det tryck vi känner då vi måste följa en väg som andra människor ställer ut för oss. Den var magnifikt rolig och väldigt lättsam, dock var det lite svårt att faktiskt förstå vad allting handlade om.

Tyvärr hann vi inte se alla produktioner. Själv skulle jag ha varit intresserad av Villi Peto av Tampereen Ylioppilasteatteri, men tiden räckte inte till. 

Slutfesten hölls åter igen på Tähti, denna gång med lite mera liv och ett lokalt band som spelade irländsk folkpunk, heter Band of Shysters och är faktiskt rätt så bra. 

Och nu är vi på väg hem. Det känns som att vår produktion Aftonträff blivit ett färdigt paket under SYTY och att vi i arbetsgruppen blivit en riktig familj under veckoslutet. Visst väckte vi med svenskan uppmärksamhet mitt i finskans fotfäste Kuopio, men vi gjorde det med glädje och med energi. Det har varit roligt, det har varit givande och det har varit lärorikt. Och tröttsamt, som alltid. 

Nästa år styr vi förhoppningsvis kosan mot Björneborg med en ny intressant produktion! Men innan dess börjar slutspurten på årets pjäs, dock först efter att vi låtit den STÅ en tid. Haha, så roligt! 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s