Tjugo år och två dagar senare

En söndagförmiddag är lugn även i en stad som Åbo. Jag sitter vid ett bord i ett café och iakttar den lilla mängden människor som passerar mig. Vart de är på väg har jag ingen aning om och ärligt talat så bryr jag mig inte heller. Vänder jag på huvudet ser jag andra som avnjuter sitt morgonkaffe, kanske med en munk eller en croissant.

Och det är vid denna stund, då jag sörplar på min espresso och tänker tillbaka på arbetsintervjun som jag just kommit från, och då jag ser mig själv sitta med den underbara rocken jag skaffade en vecka sedan, som jag känner mig mer vuxen än någonsin förut. Jag sitter här bland andra vuxna en söndag förmiddag och dricker kaffe. Det skulle jag aldrig ha gjort ett par år sedan. Och det är både skrämmande – jag vill inte bli mera vuxen år för år – och skönt – jag börjar förstå hur vår värld egentligen fungerar och njuta av livet på ett helt annat sätt.

Men självklart finns det en skillnad på att vara myndig och att vara vuxen. Precis som jag anser att det finns en skillnad mellan orden “vuxen” och “fullvuxen” (det här med att studera sociologi får verkligen fantasin att flöda). Allt beror på hur man definierar ifrågavarande begrepp. Jag skulle inte kalla mig själv fullvuxen ännu – har ingen fast inkomst, ingen familj, och i flera fall är min humor så barnslig att jag snarare liknar en sexåring. Jag växer alltså ännu (symboliskt sett) närmast på det psykiska planet. Däremot kan jag anse mig själv vara vuxen – jag är inget barn längre, utan har vuxit ifrån det och blivit en ung vuxen, men inte fullständigt färdigt vuxen ännu. Därför kan jag vara lite barnslig ibland. Men det är något jag själv tycker är skönt. Ungdomen är en kort och intressant tid av livet och den ska man ta väl vara på.

Jag fyllde tjugo år två dagar sedan och firade dagen i just det sällskap som jag ville. Det är ett av privilegierna med att vara vuxen. Man får välja sitt sällskap alldeles själv. Och jag har haft turen att lära känna några riktigt schyssta och härliga människor. Det är jag evigt tacksam över.

Vart härnäst? Armén väntar i sommar. Flera år av studier. Förhoppningsvis bildar jag familj någonstans i framtiden. Och får ett jobb som jag är nöjd med. Och det är då jag kan bli vuxen på riktigt. Det vill säga fullvuxen.

Men en sak är i alla fall säker. Jag tror att den lilla sexåriga jag kommer alltid att finnas inom mig och oberoende av hur vuxen jag blir kommer jag aldrig att fullständigt övergiva det lilla barnet som jag någon gång för länge sedan varit. Det handlar bara om att slå på rätt inställning vid rätt tillfälle. Och det är jag redan nu ganska bra på, skulle jag våga påstå.

Tjugo år och två dagar senare – mindre än halvvägs till fyrtio. Här är jag nu. Och situationen kunde inte vara mycket bättre. Det är nu som världen öppnar sig för mig. Och jag tar emot den med öppna armar. Here is for another twenty years!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s