Att pendla

Klockan är halv sex på morgonen. Det är kolmörkt utanför och regnet faller ner. Jag stiger upp. Smyger försiktigt ute i korridoren för att inte väcka rumskompisen. Gör de nödvändiga morgonsysslorna i mörkret. Smyger ut i regnet. Tar bussen som avgår klockan 6.29 mot stan. Anländer vid Kuppis tågstation prick klockan sju. Tar tåget som avgår 7.10 och byter i Karis. Är i Hangö klockan 8.50. Inleder arbetsdagen. Tar fyrans tåg tillbaka till Åbo. Upprepar processen nästa morgon.

Denna vecka har jag fått smaka på ”arbetslivet” samt på hur det känns att pendla mellan två städer varje dag. Jag bestämde mig för att delta som ledare i församlingens höstlovsklubb i Hangö, dels eftersom jag gillar den uppgiften och dels för att jag blev så snällt tillfrågad (läs: desperat tillbedd). Men. Ett stort MEN. Jag hade också kvällsprogram i Åbo: en konsert i Åbo konserthus som jag redan betalat för (en ypperlig konsert förresten!). Så jag var tvungen att kompromissa. Jag hade inget annat val än att ta ett tidigt tåg för att hinna till Hangö till klockan 9.00 och sedan skynda mig för att vara tillbaka i Åbo senast klockan 19.00.

Att vakna i ottan är inte ett problem för mig. Det var faktiskt skönt på sitt sätt. Även fast jag inte uppnådde min optimala mängd sömn (där kan jag bara skylla mig själv!). Och visst är det livligt också sextiden på morgonen i Åbo, men atmosfären är totalt annorlunda. Man kan känna doften och höra ljudet av en vaknande stad. Det är magiskt.

Skulle jag kunna leva såhär från dag till dag? Antagligen inte för tillfället. Har alldeles för mycket annat att tänka på. Men kanske senare, det beror ju såklart på färdsträckan och på vilken stad jag lever/jobbar i.

Den sak som motiverade mig mest att stiga upp och resa två timmar mellan Åbo och Hangö var att det i Hangö finns så mycket som jag saknar: den mysiga ungdomsgården, mina uppgifter i församlingen och en hel hög med underbara människor.

Det finns alltid något som drar en tillbaka. Det finns alltid ett motiv. Och är det arbetet, så kniper man bara ihop och pendlar. Varenda dag. Det kändes lättare än vad jag väntade mig, men jag förstår ändå precis hur alla pendlare känner sig. Man är hiskeligt trött på kvällen när man kommer hem.

Idag är det dags att pendla till Åbo igen. Och denna gång är det en annalkande årsfestvecka med spännande program som väntar…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s